De kommande veckorna finns jag dels i Bryssel och därefter i Kairo. Två huvudstäder i olika delar av världen, men med liknande utmaningar.
Tahrirtorget
I Kairo pågår just nu en böljande revolution, som fortsätter nu nästan två år efter att den inleddes på Tahrir-torget. Kampen står mellan Islamister och Liberaler, påstår europeiska medier. Jag är inte säker på kampen är så enkel. Egypten är ett av världens äldsta länder, med djupa traditioner och starkt befästa maktstrukturer. I den europeiska rapporteringen glöms helt militären och dess omfattande inflytande bort. Mot militären står såväl Islamister som Liberaler.
För övrigt bör man notera att begreppen Islamister respektive Liberaler båda två är grova förenklingar av de strömningar som faktiskt finns i den egyptiska debatten.
Om några veckor planeras en folkomröstning kring ett förslag till ny konstitution för Egypten. Förslaget är, såvitt jag kan bedöma, på rätt goda grunder kritiserat för att inte i tillräcklig omfattning säkerställa de mänskliga rättigheterna. Det ska bli intressant att se vilken utveckling den egyptiska revolutionen tar de kommande veckorna. Jag återkommer med reflektioner under de dagar jag finns i Egypten.
Dessförinnan ska jag på ett kortare besök till Bryssel. Huvudsyftet är att uppdatera mig kring EU-politiken inför det kommande valet (2014). Också EU är en form av statsbildning, som liksom Egypten har behov av en utvecklad demokrati.
För egen del tycker jag det är ovärdigt EU att man inte lyckas ha en tydligare och klarare röst i den internationella debatten.Varken när det gäller Syrienkonflikten eller faktiskt heller inte i Israel-Palestina-konflikten lyckas man föra någon konstruktiv linje.
I Syrienkonflikten hukar man bakom USA, och lyckas inte föra in ett tredje perspektiv i förhållande till varken USA eller deras i FN:s säkerhetsråds motståndare Ryssland och Kina. I Israel-Palestina-konflikten har man reagerat diplomatiskt relativt tydligt efter Israels folkrättsstridiga beslut att öka bosättningarna på ockuperat område. Men samtidigt handlar man friskt med varor från Israel, utan att kräva en ordentlig ursprungsmärkning. Risken är därmed uppenbar när du handlar varor märkta ”Made in Israel” att de tillverkats av ockupanter på ockuperat område – alltså i strid med folkrätten.
EU:s utrikespolitik måste bli potentare. Varför inte överväga en starkare överstatlighet inom det området, liksom inom miljöområdet, så att EU faktiskt har möjligheter att fatta beslut? Givetvis befästa i demokratisk ordning genom beslut utgående från det demokratiskt valda Europaparlamentet.
Demokratin är inte en gång för alla given. Den måste alltid återerövras och utvecklas för att vara levande. Frågan är om EU eller Egypten kommer att lyckas bäst i utvecklingen av demokratin. Svaret är långt ifrån givet.
Men oavsett Europa eller Egypten är det dags nu.
Dags för rättvisa!