Den socialdemokratiska partistyrelsens beslut om bättre regler för välfärdsverksamheten innehåller många bra delar. Men fortfarande återstår en del, för att tillförsäkra kvalitet och mångfald. Den ideella sektorns möjligheter att bli en central och självklar del av välfärden måste stärkas!
Först det som är bra:
- Bättre regler för att försäkra kvaliteten, och tätare inspektioner. Också regleringar som sätter stopp för reautförsäljning av offentliga verksamheter till privata aktörer. Det innebär färre möjligheter till snabba klipp och orimliga vinster, vilket i sin tur minskar risken för osmakliga utdelningar.
- Krav på underlag för att få starta skattefinansierad verksamhet. Idag är etableringsrätten fri. Det skapar frihet för företagarna, men bakbinder skattebetalarna och minskar möjligheterna att styra resurserna till dem med störst behov. Likaså är de ökade kraven på utförarna bra, eftersom det minskar riskerna för välfärdsfiaskon utförda av lycksökare.
- Kravet på ökad behovsstyrning av resurserna är helt centrala. Idag styrs alltför stor del av skattemedlen till dem med minst behov. Jesus har alldeles rätt när han säger ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka.” (Matteus 9:12, Markus 2:17)
- Att offentlighetsprincipen ska gälla för skattefinansierad välfärdsverksamhet är nödvändigt. Likaså att det ska vara samma regler för all välfärdsverksamhet, oavsett utförare. Förslaget om en gemensam etisk kod skapar också en god grund för likabehandling och kvalitet.
Att välfärdssektorn ska uppmana till och erbjuda mångfald är centralt. Men den närmast övernitiska inställningen att se producenternas rätt till konkurrens, medan människors rätt att faktiskt kunna välja något de vill ha satts åt sidan, har skapat en klondikeinställning till välfärdsverksamheterna. Människor reduceras till kunder. Vi har gjort marknaden till herre över våra behov.
Tvärtom ska marknaden vara en tjänare, och människorna herrar. En oreglerad marknad skapar inte mångfald utan enfald. Därför måste marknaden tämjas och aktörer som faktiskt tillför alternativ premieras.
På en punkt innebär partistyrelsens beslut en viktig markering, även om det faktiskt redan är en repetition av en sedan tidigare känd position från socialdemokratin. Det handlar om kravet på att kommuner vid upphandling ska kunna kräva att verksamheten ska drivas utan vinstintresse. Det är ett avgörande krav för att ideella verksamheter ska kunna etableras. Ett föräldrakooperativ har av naturliga skäl inte alls samma möjligheter att införskaffa kapital som en riskkapitalist. Konfessionella äldreboenden har inte samma investeringskraft som storkapitalet. Men de har istället en idé framsprungen ur människors vilja och behov, vilket kapitalägare definitionsmässigt inte har.
En invändning som kommer är alltid att vinstdrivna företag måste leverera det människor efterfrågar. Jo, det äger ju sin riktighet, men är långtifrån en fullkomnande beskrivning. Vinstdrivna företag drivs av vinstintresset – det hörs på begreppet, och historien visar också sanningshalten i det.
Ideellt drivna verksamheter går med överskott om de fungerar väl, men har idén och verksamheten som mål, medan överskottet (vinsten) är ett medel för fortsatt utveckling.
Möjligheterna för kommuner att kräva non-profit för de som ska utföra välfärdsverksamheter är bra. Men jag tror inte det är tillräckligt för att ge den ideella sektorn goda möjligheter att på allvar etablera sig inom välfärden.
Det krävs dels förbättrade möjligheter till kapitalbildning för ideella verksamheter. Skattereglerna borde förbättras för att underlätta ideell kapitalbildning.
Vidare måste inställningen till ideella alternativ förändras. Det är orimligt att – som alltför ofta händer – kyrkliga initiativ till äldreboenden ses med större avoghet och skepsis än riskkapitalistdrivna diton.
Välfärden i framtiden måste skapa mångfald, och ge människor lokalt och i gemenskap möjligheter till ett rikt och fullödigt liv.
Debatten om välfärden måste därför lyftas från att antingen handla om vinst eller inte/offentligt eller privat till att handla om den ideella sektorns möjligheter att på allvar bli en självklar del av välfärden.
Enfald får inte fortsätta ersättas med enfald. Mångfalden är vad som behövs för framtiden.
Det är dags nu.
Dags för rättvisa!
Jag har tidigare skrivit om bland annat Aktiebolag med särskild vinstbegränsning
Eva-Lena Gustavsson och jag skrev tidigare i Aktuellt i Politiken om vinster i välfärden.
Läs också Lena Sommestad och Anna Ardin, liksom Jimmy Janssons, Carin Lidmans, Peter Högbergs, Johan Westerholms, Ingrid Eckermans och Markus Mattilas kommentarer.