Just nu sitter jag på tåget, på väg hem från ytterligare en arbetsdag. Så har det varit sedan 1995, sedan dess har jag pendlat mellan Eskilstuna och Stockholm. Först gick det inga tåg (utom det 5.55 som gick via Flen), utan vi var några tappra som åkte buss. Då tog det ibland 2 timmar enkel resa att ta sig mellan jobbet och hemmet. Visst var det ibland trafikproblem, oftast på morgnarna i Stockholm, men för det allra mesta funkade bussen och den gick i tid.
Men så kom järnvägen till slut, och vi kunde halvera restiden mellan Eskilstuna och Stockholm. Det var en omtumlande upplevelse att på bara en timma ta sig till huvudstaden, och så knalla den sista biten till arbetsplatsen. Först funkade allt utmärkt, men rätt snart blev det problem med signalsystemet och tågen. Inte minst var det problem med att tågen behövde stå stilla alldeles för länge på varje station. Tågen som gick då var X2, och de är inte gjorda för att stanna särskilt ofta och ta upp folk. Alldeles för få och smala dörrar gjorde att uppehållen sinkade tågen rätt rejält. Förmodligen hade ingen tänkt på att det faktiskt skulle åka människor med tågen, när man la tidtabellen 🙂 .
Men det rättades till med RC-lok och gamla, hederliga vagnar, X10 och sedermera de alldeles utmärkta dubbeldäckarna (en sådan åker jag just nu, med internet och allt!).
Men när man tittar tillbaka på åren längs järnvägsrälsen måste jag nog säga att signalfel och annat underhåll inte alltid funkat optimalt. Förra vintern var hemsk, liksom förförra. Hoppas det blir bättre kommande vinter, men jag är rädd att det fortsätter krångla. En gång var vi så många på perrongen i Stockholm som väntade på tåg, att det faktiskt inte gick att ta sig varken fram eller tillbaka. Det enda som återstod var att följa med strömmen av människor (som dessvärre var på väg mot ett tåg som jag inte hade tänkt åka med…).
Det är inte rimligt att så många aktörer svarar för underhåll och hantering av järnvägen. Därför känns det skönt – så här på spåret – att läsa att riksdagens trafikutskott nu beordrar regeringen att återföra ansvaret för underhåll av järnvägen till staten. Det är för många privata och offentliga aktörer som är inblandade idag. Sannolikt gynnar det konkurrensen mellan företag, men det gynnar inte kvalitet och punktlighet för tågen.
Nu gäller det för regeringen att göra som Riksdagen begär.
Det är dags nu.
Dags för rättvisa!