Det är inte ofta jag blir inspirerad till ett blogginlägg efter att ha läst Lena Mellin, men den korta artikel hon skrev igår kväll satte fingret på en för socialdemokratin viktig fråga, nämligen hur vårt parti fungerar när det gäller maktstrukturer och möjligheter för kloka och duktiga, liksom också allmänt sett respekterade personer.
Socialdemokrater för tro och solidaritet har satt igång ett omfattande arbete för att förnya vår organisation och söka vägar som gör oss relevanta i samtiden och intressanta som bärare av framtidens lösningar. Våra idéer bär, men arbetarrörelsens organisation måste utvecklas och förändras för att kunna vara den relevanta plats där progressiv samhällsutveckling både diskuteras, skapas och blir förverkligad.
Vi har också varit tydliga med att partikulturen måste moderniseras. Peter Weiderud skrev i ett blogginlägg direkt efter valet bland annat ”Vi framstår som konservativa, stolta över gårdagen snarare än nyfikna på framtiden. Vi har misslyckats eftersom partiorganisationen speglar det industrisamhälle vi lämnar bakom oss. Möjligheten till politiskt inflytande är kopplat till långt och troget lokalt engagemang. En begåvad 20-åring som engagerar sig blir väl mottagen. Men vill hon söka folkets förtroende genom partiet bör hon undvika att lämna sin hemort.”
Socialdemokratin måste bli bättre på att ge utrymme åt dem som kan formulera en progressiv politik för framtiden, och lämna den intressebevakande maktstrukturen bakom sig. Det är inte rimligt att så många kompetenta ställs vid sidan. Den lista Lena Mellin presenterar är verkligen bara en kortvariant.
Det är orättvisorna som är vår huvudmotståndare. Socialdemokratin måste se till att vara i takt med tiden, och ha en organisation som stimulerar människor till ansvar för det perspektivet.
Jag ser fram emot kommande förändringar när det gäller valberedningsarbetet inför ordinarie partikongress. Socialdemokratin behöver givetvis snabbt en ordförande, och den väg som nu stakas ut verkar funka bra, och den som nu väljs till ordförande ska – precis som alla andra kongressvalda – givetvis prövas av ordinarie kongress.
Den som vill söka problem med den kortsiktiga metod partistyrelsen nu valt, är inte ute efter att i grunden modernisera socialdemokratin, utan har huvudsakligen ett kortsiktigt perspektiv som handlar om medialogik. Med det sagt kommer ansvaret att falla tungt på partiledningen, om nu inte förändringsprocessen inom partiet tar fart på allvar och leder till nya vägar.
Det är, som jag brukar säga dags nu.
Dags för rättvisa!