Politik måste vara att förverkliga drömmar om ett förändrat samhälle, att realisera visioner om en bättre framtid. Politik är att gå från ord till handling. Och framförallt politik är på riktigt. Det handlar om att ge kraft åt människors vilja, om att ge möjligheter till var och en att leva ett gott liv.
Men allt fler tycks tro att politik istället handlar om att ”komma bäst ut i media”, att ”skicka signaler” för att skaffa sig röster, att ha de smartaste slagorden och den elegantaste historieskrivningen.
Socialdemokratins vision om ett rättvist samhälle bygger på insikten om att ett jämlikt samhälle är bäst för alla. När Sverige gjordes om från ett brutalt klassamhälle till ett modernt folkhem organiserade arbetarerörelsen dem som fanns på samhällets botten att kräva sin rätt. Vi lyckades väva samman arbetarnas och den växande medelklassens intressen i ett generellt välfärdssamhälle, så att vi haft folkets förtroende att leda landet i 65 av de snart 90 år som Sverige haft allmän rösträtt. Ändå verkar det som att väljarna idag hellre vill ha en politik som väljer det omvända perspektivet – att bygga samhället uppifrån istället för nerifrån. Frågan är dock om det är viljan att bygga ett samhälle med ökade klyftor som är orsaken till detta, eller om det är avsaknaden av en tydlig politik för att bygga bort de orättvisor och ojämlikheter som Sverige av idag består av. Min övertygelse är att det mer är det senare än det förra som givit socialdemokratin ett allt svagare väljarstöd.
Vårt viktigaste misstag har varit att inte se hur Sverige har förändrats. Arbetarklassen har krympt, blivit medelklass och även om vi fortsatt driva de kollektivanställdas intressen har de som främst valt oss av eget intresse, snarare än delat vår vision, sökt sig både till moderater eller sverigedemokrater i hopp om att få det egna intresset mer bekräftat.
Den nya underklassen – invandrare och ungdomar som aldrig kommit in på arbetsmarknaden – har vi inte förmått organisera. De röstar ändå på oss, i den mån de röstar och inte hamnat i politisk apati. Men socialdemokratin har inte lyckats organisera dem som idag tydligast drabbas av ett orättvist samhälle. Vi har heller inte lyckats fortsätta övertyga medelklassen om att rättvisa också är vägen till ett bättre samhälle också för dem. Trots allt fler vetenskapliga analyser som visar att jämlikhet och rättvisa skapar ett bättre liv för de allra flesta, har socialdemokratin inte haft förmåga att formulera och driva en politik som visar det.
Socialdemokratin måste på allvar fullfölja en aktuell analys av det samhälle vi lever i idag, förstå hur samband och sammanhang ser ut i det postindustriella samhället och därefter formulera en reformpolitik som steg för steg bygger bort orättvisor och skapar ett tryggt välfärdssamhälle som får kraft till utveckling. Det finns mängder av analyser gjorda, en del påbörjade, andra mer genomarbetade. Det senaste i raden av analyser presenterades av den kriskommission som tillsattes efter valet 2010. Problemet verkar huvudsakligen vara att vi inte använder analyserna och tar tag i de förslag som framförs.
Det är inte lätt, det sägs att det är tio gånger svårare att lära om än att lära. Men det är den enda vägen vi har att gå. Vi ska inte byta idéer – de behöver vi inte lära om, men däremot metoder och vägar.
Det är dags nu.
Dags för rättvisa!