Kommunstyrelsens ordförande Jimmy Jansson skrev häromdagen en bloggpost om vår kära kommun. Ett bra inlägg, väl värt att läsa! Bland annat skriver han att vi ska sluta skämmas och börja älska Eskilstuna. Jag håller med!
Hela mitt liv har jag bott i Eskilstuna. En vacker och rik bygd. Med stolta, bestämda, ibland halsstarriga men i grunden nyskapande och solidariska invånare. Här har i hög utsträckning vaggan till det moderna Sverige stått. Här fanns de som började byggandet av industrialismen, här startades tidigt fackföreningar och arbetarrörelsen, här har sedan många generationer människor från andra kulturer och länder hälsats välkomna och bjudits in att delta i samhällsbygget. Reinhold Rademacher kom från Livland för att starta smedjorna, finländare, jugoslaver, greker bjöds in när industrin ropade efter kompetent arbetskraft, människor på flykt undan förtryckets Ungern, juntans Chile, repressionens Irak, religionsförtryckets Iran och många andra ställen fann i Eskilstuna en Fristad.
Vår historia är Fristadens. Här har det nya fått plats. Här har nya idéer om tillverkning fått provats, här har abetarrörelsens krav på rättfärdighet och välfärd formulerats. Här startades de tidigaste Aktiebolagen under industrialismens barndom. Här har kritiken mot kyrkans makt skapat starka religionsförnekare, men också givits plats åt frikyrkor och nya religioner.
Visst har Eskilstunaborna ifrågasatt förändringen. Ifrågasättandet har en självklar plats i en Fristad. Genom ifrågasättande skapas fria och självständiga människor, som har förmåga att delta i samhällsbygget och formulera kritiska frågor. Det behövs i ett samhälle som utgår från solidaritet. Kärleksfull kritik är grunden för en positiv utveckling och förnyelse.
Eskilstuna har hälsat det nya välkommen, och egentligen minst sedan Karl X Gustav instiftade staden på 1659 varit en plats för utveckling och förnyelse. Därför har också Eskilstuna vuxit till att bli en av landets största städer, utan särskilt omfattande stöd från samhället. Här har aldrig funnits någon länsstyrelse, ingen domkyrka, inget landstingskansli. Eskilstuna har vuxit tack vare den vilja till utveckling och förnyelse som funnits hos Eskilstunaborna.
Visst har det genom åren funnits hot mot denna Eskilstunas grundhållning. Mästarna i skråsystemet invände naturligtvis när den ekonomiska fristaden 1771 tog bort etablerings- och skattekrav som möjliggjorde nya företag. Arbetsgivarna invände mot kraven på sjukkassa, rimliga arbetstider och en säkrare arbetsmiljö. Nazister och senare andra främlingsfientliga krafter protesterade mot välkomnandet av människor från andra länder och kulturer.
Fristaden Eskilstuna ska vi odla, värna och utveckla. Fristaden är en plats för fria människor, där var och en har rätt att vara sig själv och ingen förtrycks. Fristaden är en plats där de nya idéerna får provas, där innovationsvilja är något som stimuleras. Fristaden är en plats där vi möter framtiden med nyfikenhet och intresse. Det är en plats värd att försvara. Och att älska.
Jag älskar Eskilstuna!