Socialdemokrater, kopter och salafister

Ännu en dag går mot sitt slut i Kairo. Oroligheterna på Tahrirtorget har dessvärre återigen skördat dödsoffer. Det är, såvitt jag förstått efter att ha talat med flera personer från olika organisationer och grupper under dagen, en något annorlunda situation än tidigare. Revolutionen har nu gått in i en annan fas. Från att ha haft ett informationsöverläge har nu de revolutionära grupperna successivt sett sig omsprungna av armén, som i ökande grad lyckats också i informationskriget. Frågan är om den politiska utvecklingen tillåts fortsätta eller om militären sätter stopp och för landet till militärjuntastyre på obestämd framtid. Om den politiska utvecklingen tillåts fortsätta kan den egyptiska socialdemokratin faktiskt komma att få en viktig roll, som i någon form en del av den styrande majoriteten. Den politiska arenan har möjligheter att skapa en hållbar demokrati.

Tahrirtorget

Tahrirtorget. Foto: Ulf Carmesund

Den presskonferens som militärrådet höll tidigare idag, visade på nya grepp från militärens informationstaktiska sida. Där avbröts presskonferensen enligt Aljazeera av general Adel Emara, en av medlemmarna i det styrande militära rådet, för att säga att han hade fått ett samtal om en “sammansvärjning för att bränna riksdagen och det finns nu stora folkmassor på Tahrir-torget som är beredda att genomföra planen”. Han försvarade militärens användning av våld mot demonstranterna:

– Armén har ju skyldighet att skydda landets anläggningar, slog han fast och fortsatte: Vad ska vi göra när demonstranter bryter mot lagen? Ska vi bjuda in folk från utlandet för att styra vårt land?

Den bild han målade upp var att Egypten nu hotas av gängliknande terrorgäng. Den enda makt som har möjlighet att försvara Egypten, är därmed armén. Vilket skulle bevisas för människor. Informationsspridning är inte så enkelt. Sanningen kan manipuleras, inte bara av den ena sidan i en konflikt, utan av alla sidor. Arméns (troligen) manipulativa informationsstrategi gör att allt fler börjar tvivla på revolutionsgruppernas beskrivning, utan tror istället på arméns verklighetsbeskrivning.

Just nu, på måndag kväll vid cirka kl 10,  förefaller läget på Tahrirtorget vara relativt spänt. Men militären verkar inte vara särskilt mycket där, utan det är istället revolutionsgrupper som enligt deras egna uppgifter blivit infiltrerade av betalda bråkstakar som skapar våld och ökar motsättningarna. De närmaste dagarna är svåra att bedöma. Det kommer att bli mer omfattande demonstrationer på fredag, och vad som händer då, kommer att ge ett tydligare besked om hur militären avser hantera utvecklingen. Om det beskedet inte kommer tidigare.

Situationen står sannolikt just nu och väger. Samtidigt som informationskriget trappas upp och våldet ökar, pågår också valet till parlamentet. Det framstår redan som klart att Brödraskapets politiska gren “Freedom and justice party” är valets vinnare. Därefter har också det de mer hårdfört islamistiska Salafisterna fått stort folkligt stöd i valet. Om den politiska utvecklingen tillåts fortsätta trots den ökade spänningen blir en av huvudfrågorna hur majoriteten i parlamentet ska skapas. Alldeles för många i Sverige räknar det som självklart att Brödraskapet och Salafisterna går samman i koalition. Det framstår dock inte som särskilt sannolikt att så blir fallet.

Skillnaden mellan Salafisterna och Brödraskapet är mycket större än vad den svenska diskussionen hävdar.

I samtal med ledande socialdemokrater här i Egypten, koptiska (kristna) ledare och andra hör jag en rätt samstämmig bild av att det finns förutsättningar för ett närmare samarbete mellan Brödraskapet och de sekulära partierna i det kommande parlamentet.

– Jag är optimistisk inför framtiden, och hoppas på ett närmare samarbete mellan dem, sa Youssef Sidhon, chefredaktör för den koptiska tidningen al Watani, när jag pratade med honom tidigare ikväll.

Det är alltså inte så enkelt att Egyptens motsättningar bygger på religion, utan på makt kontra maktlöshet. Vi har en ovanlig fäbless att odla religionsmotsättningar som skälet till konflikter. Det skapar goda möjligheter att måla ut islam som hotet mot vårt sätt att leva. Men det är en påhittad bild, hävdar jag med bestämdhet, och den ger oss inte möjligheter att förstå vad som faktiskt händer.

Om de sekulära partierna – där de egyptiska socialdemokraterna ingår – väljer att samverka med “Freedom and Justice Party” kan utvecklingen mycket väl leda till en relativt väl fungerande demokrati, där religionsfrihet är en självklar utgångspunkt.

En sak är alldeles säker. Hur utvecklingen fortsätter är just nu mycket oklart. Antingen trappas konflikterna upp, och militärrådet avbryter valprocesser och konstitutionsskrivande, i namn av behovet av att “skydda Egypten”. Det är dessvärre inte alldeles osannolikt.

Eller också fortsätter den politiska utvecklingen. Det är en väg att hoppas på, och det finns många krafter som vill dra åt det hållet. Då blir frågan hur samarbetsstrukturerna kommer att se ut. Jag hoppas att de egyptiska socialdemokraterna kommer att få möjlighet att ta en konstruktiv del i det arbetet. Förutsättningarna är inte helt bortsopade. Tvärtom finns det möjligheter att Brödraskapet vänder sig till koalitionen av sekulära partier, för att skapa den nödvändiga majoritet som behövs för att hålla Salafisterna utanför makten.

Det finns anledning att fortsätta följa utvecklingen här i Egypten.

Det är dags nu.

Dags för rättvisa!

Läs mer hos Aljazeera, Aljazeeras blogg om Egypten,  DN,  SvD.

Tyckte du detta var bra? Dela det:
Det här inlägget postades i Egypten, Utrikes och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.