Jag blir mer och mer fascinerad över de borgerliga partiernas fullkomliga fixering vid marknad, fri konkurrens och privata lösningar.
Den som känner mig vet att jag inte är motståndare till privata företag. Inte till entreprenörskap, och inte till marknadsekonomi. Tvärtom är marknadsekonomin ett utmärkt sätt att ordna ekonomin i ett samhälle.
Men för mig är inte allt mätbart i pengar, för mig är inte allt omvandlingsbart. Människovärdet är större än penningvärdet. Det innebär att marknaden inte kan lösa alla problem ett samhälle står inför. På marknaden är det den som kan betala som blir tillgodosedd.
Foto: Ian Britton
Eva Franchell skriver om haveriet i äldreomsorgen i Stockholm i dagens Aftonblad. Intressant att se mönstret som den moderatledda kommunen utgår från; privata entreprenörer ska ges uppdraget att sköta kommunala uppgifter. Målet är att få ner skattebetalarnas kostnader. Ingen formulerar fungerande krav på kvalitet i verksamheten. Allt mäts i pengar.
Under kommunfullmäktiges sammanträde i Eskilstuna för en månad sedan tog kristdemokraternas lokala partiledare chansen att marknadsföra sitt partis påstådda framgångar i regeringssamarbetet. Jag förstår behovet, eftersom kristdemokraterna på område efter område använt en retorik mot väljare och företräder en helt annan politik från regeringen.
Det Lotta Jonsson tog upp var något som kallas ”värdighetsgaranti” inom äldreomsorgen. Ett byråkratiskt system som ger människor möjligheter att på nåt sätt överklaga kvaliteten och få ekonomisk ersättning skulle enligt henne lösa om inte alla, så i alla fall de flesta, problemen med mänsklig värdighet i omvårdnaden. Man tar sig för pannan. De som bor på äldreboenden – kommunalt eller privat drivna spelar ingen roll – har rätt till en värdig och mänsklig omvårdnad. Avsaknad av det kan inte mätas i pengar. Värdighetsgarantier är sannolikt en nödvändighet i en helt marknadsutsatt omvårdnad. Men det blir så rasande teoretiskt.
Ge resurser till äldreomsorgen och ställ krav som leder till värdighet. Istället för att bygga upp penningfokuserade ersättningssystem för de som drabbas. De vill ha värdig vård, inte kompensation för utebliven sådan. Vad ska boende i särskilda boenden med såar av pengar till? De har rätt till omvårdnad.
Man kan inte mäta människovärde i pengar. Den som försöker kan nog skapa en illusion som ger mätbarhet och förment effektivitet. Men det blir penningvärdet som skapar utgångspunkten.
Frågan om marknadsvärde eller människovärde kommer att vara en avdelare mellan de olika idéer som ska bygga vår gemensamma framtid.
Socialdemokratin har en viktig – men i vissa stycken lång – resa framför sig i att skapa en politik som faktiskt placerar människan i centrum. Den måste finnas på plats till nästa val.
I avvaktan på den tvingas vi leva i en verklighet som handlar om upphandling, vinster och finansiella garantimodeller.
Det är dags nu.
Dags för rättvisa!