I Libyen verkar just nu rebellerna lyckats avsätta Gadaffi! I Syrien pratar president al-Assad om att motståndet hårdnat. I Egypten fortsätter demonstrationerna för att värna idén om demokrati och mänskliga rättigheter. Till och med Hamas har, enligt deras egen uppgift, lyckats få ett vapenstillestånd av de palestinska väpnade grupperna mot ockupationsmakten Israel.
Människor slåss med livet som insats. De slåss för rätten att tillsammans bestämma sin framtid, för rätten att säga sin mening, för rätten att vara sig själv. Det är politik, och politik är på riktigt.
I Norge genomfördes i helgen en minneshögtid för att hedra offren från terrordåden för en månad sedan. Nästan 100 norrmän miste livet, för att de trodde på och ville kämpa för mångkultur, rättvisa och solidaritet.
Vi har anledning att reflektera över detta, vi som lever och bor i Sverige. Den demokratidiskussion vi har och har haft, har sedan länge börjat slumra, eller i alla fall gå på tomgång. De reformer vi genomför handlar inte längre om att minska orättvisor och bygga broar, utan istället om att öka klyftorna och dela upp människor i starka och svaga – innanför och utanför.
Politik är på riktigt också i Sverige. För både stora delar av politikerskaran och journalistkåren har sedan en längre tid istället politik handlat om kommunikationsstrategier, taktik och smutskastning av varandra.
Frågan om demokrati eller inte i Syrien handlar på riktigt om huruvida Hana, Omar och deras kompisar ska få bestämma över sitt eget liv eller om de ska tvingas fortsätta leva i hopplöshet. Det är på riktigt, inte något taktikspel.
Samma sak gäller – på en annan arena – jobben i Sverige. Jessica, Ismael och deras kompisar har rätt till jobb och möjligheter att få vara med och utveckla Sverige. De har rätt till en utkomst som ger dem ett gott liv. Det är på riktigt, inte något taktikspel.
När världsekonomin svajar och diktaturerna faller måste det finnas en vilja att ta tag i problemen och söka lösningar. Det räcker inte att bevara statsfinansiell balans, och det räcker inte att proklamera eldupphör. Båda sakerna är nödvändiga. Men däremot inte tillräckliga för att bygga en bättre framtid.
Världen har byggts på orättvisor, hat och konkurrens. Det är dags att ändra det. Min framtid ska byggas på solidaritet, kärlek och samarbete.
Det är dags nu.
Dags för rättvisa!