Jag vill gärna berätta om den spännande diskussion vi förde under distriktsledarsamlingen förra helgen, när representanter för distrikten inom Broderskapsrörelsen samlades på Runö folkhögskola.
En folkrörelse som står still är inte längre någon rörelse. Givet valresultatet och det nya Sverige som det faktiskt ser ut, är det dags för socialdemokratin att förändas. Arbetarrörelsen har inte haft förmågan att ta till sig de genomgripande förändringar som skett i samhället som övergången från industrisamhälle till kunskapssamhälle eller framväxten av det mångkulturella samhället och globaliseringen. Svaret på vilka som är vårt folk har i hundra år varit kollektivanställda, nu måste vi titta mycket öppnare och bredare.
Inom Broderskapsrörelsen har vi ett viktigt uppdrag i att inte bara kräva förändring av andra, utan att också förändra oss själva. Det var en central och viktig diskussion som vi förde under distriktsledarsamlingen för förbundet. Det var diskussioner som ger hopp och energi.
Slutsatsen var tydlig: Rörelsen måste tydligt öppnas för fler än kristna, vi måste möta ett mångreligiöst Sverige. Vi ska bli en rörelse för troende socialdemokrater. I detta fanns en stor samsyn och vilja till handling. Vi vågar ta steget, även om vi är tvekande och osäkra på hur vägen vidare framåt ser ut. Vi söker, eftersom vår uppgift är just att söka. Så vill jag sammanfatta våra diskussioner.
Broderskapsrörelsen föddes på 1920-talet då kristendom var den i stort sett enda religionen i Sverige. Vi var och är en frihetsrörelse för alla oss som vill omsätta vår tro i politiskt arbete. Det är den historien vi som idag är aktiva har att förvalta och utveckla.
På dryga 80 år har samhället förändrats. Sedan 1950-talets början är religionsfriheten inskriven i lag. Den internationella solidariteten har omsatts i att Sverige varit ett föregångsland i biståndsarbetet. Den svenska välfärdsmodellen är ett föredöme för många andra länders strävan.
Men en socialdemokrati som endast hänger sig åt att vara stolt över det som åstadkommits och inte har förmågan att se samhället som det ser ut idag, har heller ingen uppgift i framtiden.
Idag är Sverige inte längre monoreligiöst. Det finns också stora grupper som bekänner sig till framförallt islam, men också judendom och andra religioner. Deras rättigheter utsätts dagligen för attacker, islamofobin och antisemitismen visar alltför ofta upp sina fula trynen.
För 80 år sedan var det givet och naturligt att de kristna socialdemokraterna slöt sig samman. Idag är det angeläget att gemenskapen måste vidgas, och att vi tydligt blir en rörelse för och av alla radikala troende. Förbundsstyrelsen tog ett steg på denna stig genom inriktnings- och namnbytet på vår tidning. Ytterligare ett stort steg togs alltså på distriktsledarsamlingen. Den framåtanda, enighet och ödmjukhet som vi tillsammans visade ger mig ny kraft. Nu är det dags att förbundet förnya sitt uppdrag och precis som för 80 år att bli en rörelse för alla dem som saknar makt och inflytande, men för vilka sin tro och religion inte kan lämnas utanför det politiska livet. Låt oss på bli en rörelse för troende socialdemokrater!
Det är nu viktigt att diskussionerna fortsätter i grupper och distrikt. Förbundsstyrelsen kommer nu att förbereda sina förslag till kongressen, som blir i Uppsala den 17-19 juni 2011. Vi hoppas på en fortsatt spänstig diskussion inför den, och deltar gärna på möten och arrangemang. Hör av er till förbundsexpeditionen om ni vill ha medverkan!
Vi fortsätter söka vår roll i en ny tid. Vi måste vara i rörelse!
Läs också Peter Weiderud, som citeras i Tro&Politik, Svd, DN