Idag beslutade Sveriges Riksdag att erkänna folkmordet 1915 mot Armenier och andra kristna i samband med Ottomanska rikest fall just som ett folkmord. Det känns befriande och viktigt.
Historien ska beskrivas som den ägt rum. Skändliga oförrätter ska inte sopas under mattan, oavsett vem som genomfört dem. Precis på samma sätt som andra folkmord, ska också det som genomfördes 1915 beskrivas som ett sådant.
Beslutet i Sveriges riksdag kan ytligt sett sägas ha tagits genom att några få borgerliga riksdagsledamöter brutit mot partilinjen. Och det är sant, och bra. Men starkt bidragande har Broderskapsrörelsens ställningstagande vid förra
årets förbundskongress i frågan varit. Vi drev också linjen på den socialdemokratiska partikongressen, och fick i strid med partistyrelsens föredragande också den med på erkännandelinjen.
Att få ett beslut om att ett folkmord är ett folkmord känns allt annat än glädjande. Skändligheten har begåtts. Men upprättelse är en förutsättning för förlåtelse. Tack vare ett mångårigt politiskt arbete från broderskapskamrater framförallt i Stockholms län kan nu Sverige sälla sig till de allt fler nationer som betraktar folkmordet 1915 just som ett folkmord.
Det är sannerligen dags.
Dags för rättvisa!
Läs också Peter Weiderud på bloggen kristen vänster, liksom DN, Aftonbladet.