Under dagen har vi träffat ett flertal palestinier under vårt besök i Gaza. Det är fortfarande svårt att helt begripa deras berättelser. Ockupation skapar de mest bisarra och ogripbara händelser, processer och förutsättningar.
Det är tillåtet att importera frukt från Israel (om man bara har pengar att köpa för). Däremot får inte Gaza exportera något. Ytterligare ett sätt att omöjliggöra en positiv utveckling i Gaza. Anna Ardin och jag diskuterar detta med Hosam Badawi, som jobbar inom det Palestinska presidentämbetet.
Exempelvis är det mer eller mindre så att någon egentlig grund för en Palestinsk stat har aldrig kunnat skapas. Det är ju i en mening både rimligt och förståeligt. Men däremot blir effekterna mer ogripbara. Våra synpunkter och åsikter om hur Palestina ska agera utgår i väldigt hög utsträckning från att det finns en stat, trots att vi valt att inte erkänna Palestina. Och utan erkännande från världssamfundet finns inga förutsättningar att bygga vidare på ett statsfundament, samtidigt som det utan ett statsfundament inte är möjligt att erkänna en stat.
Det leder till att både militär, rättssystem, polisväsende och andra grundläggande förutsättningar för en fungerande stat inte finns på det sätt som vi riktigt tror. Det finns visserligen en Palestinsk myndighet. Men det finns dessutom väpnade styrkor i de olika politiska partierna som verkar inom den palestinska myndigheten. Rättssäkerheten är svår att upprätthålla när både myndigheten och partierna har rättsvårdande/rättshotande system.
Det är knappast någon lätt resa Palestina har gjort och har framför sig. Men ockupationen har gång på gång tvingat palestinierna börja om och/eller byta väg. Ska de lyckas krävs självklart att ockupationen upphör! Det är självklart och nödvändigt. Och här har dessvärre världssamfundet gång på gång svikit palestinierna. Jag hoppas att Sveriges regering och Carl Bildt lyckas få ett erkännande av Östra Jerusalem som Palestinas huvudstad.
Men hur nödvändigt detta ändå är, så räcker det inte. Palestinierna har en egen resa som bara de själva kan genomföra. Att bilda en fungerande statsapparat och få demokratin att fördjupas. Det finns absolut en vilja från flera grupper att ta sig an uppgiften. Men risken är att de inte tillåts ta sig framåt, utan stoppas av murar och fortsatt förtryck. Nu är det dags.
Dags för rättvisa!
Läs också min kollega Anna Ardin, som bloggar intressant från Gaza!