Idag har jag och mina kollegor åkt från Jerusalem till Gaza city. Det var en fascinerande och skrämmande resa genom underbar natur och i möte med många trevliga människor.
Redan på väg ut ur Jerusalem fick vi följa ett i mitt stycke alldeles uppenbart brott mot folkrätten, nämligen den Israeliska spårväg som byggs på ockuperad mark. Det rapporterades någon dag i svenska medier om spårvägsbygget. Men ingen har såvitt jag vet på allvar tagit upp frågan vidare i den svenska debatten. Att använda ockuperad mark på detta vis är inte tillåtet. Men ingen i världssamfundet gör något åt det.
Vi fortsatte genom Jerusalem och ut på motorvägen. Husen här är byggda av sten, eftersom det finns gott om sådant här. Vacker arkitektur, tycker jag! Vägarna – de Israeliska är av god standard – oavsett om de ligger i Israel eller på ockuperad mark. De palestinska vägarna är däremot inte riktigt lika bra. Och vem som får köra var avgörs enkelt av vilken registreringsskylt man har på bilen. Allt går att hålla isär. Det är ju knappast ägnat att minska spänningen mellan människor.
Resan tog oss till Erez övergång. En av två inresemöjligheter till Gaza. Att ta sig in till Gaza gick okomplicerat. Först den Israeliska kontrollen, som i mångt och mycket liknade en flygplats. För dagen uppenbart överdimensionerad, för i princip får ingen tillstånd att ta sig in i Gaza. En första kontroll att tillstånden var i ordning. Därefter ytterligare kontroll av pass. Den första biten, omkring en kilometer, fick vi gå med väskorna i en inhängnad gång. Härifrån har jag ingen bild, eftersom det inte är tillåtet att fotografera.
I förgrunden Gaza Centralfängelse totaldemolerat i kriget, i bakgrunden polishuset.
När vi kommit fram till den palestinska checkpointen blev det ny kontroll av pass och därefter genomgång av bagage på jakt efter alkohol. Det är inte tillåtet att ta in alkohol i Gaza. Också den kontrollen gick bra och vi möttes av våra samarbetspartners CIVITAS som visade delar av Gaza under resterande del av dagen.
Här fick vi otaliga exempel på det senaste krigets härjningar. Mängder av kulhål i moskéer, totalt sönderbombade fabriker, ett totaldemolerat centralfängelse och annat.
Och samtidigt som vi fick exempel efter exempel på hur ockupationen – som ju hållit på mer än 40 år! – förstör och bryter ner, så lyser solen och värmer oss. Kontrasten är enorm när vi tar oss till hamnen och hör havets brus och känner dess dofter.
Maher Issa, Ulf Carmesund, jag, Anna Ardin och Fatma Shurafa samtalar under besöket i Gaza hamn. Foto: Jan Gillegård
Följ också min kollega Anna Ardin som bloggar intressant från Gaza!