I dagens DN redovisas att antalet unga med sjukersättning ökar kraftigt.
”Omkring var tredje ensamstående förälder med sjukersättning har en låg ekonomisk standard, att jämföra med mindre än var tionde i början av 1990-talet. Under samma tid har de förtidspensionerade ensamstående föräldrarna med barn ökat från cirka 8.000 till 27.000”, skriver DN bland annat.
Sverige bryts isär. Det blir allt tydligare. Och det känns inte alls bra.
Socialförsäkringsminister Kristina Husmark-Persson hänvisar till att regeringen ”ska hjälpa dem som har sjukersättning till att få en bättre livssituation” och talar om höjt bostadstillägg och möjligheter till studier m.m. Det känns uppriktigt sagt inte särskilt engagerat.
Socialdemokraterna hänvisar istället till en förstärkt rehabilitering. Det bloggar också partiets talesperson Veronica Palm om.
Bättre rehabilitering är givetvis en riktig insats, även om sådana tankar borde slagit socialdemokratin redan för flera år sedan. Men jag tror inte det är en tillräckligt hållbar lösning på problemet.
Istället är det så att arbetsmarknaden om bara de fria marknadskrafterna får råda inte kommer att lösa problemet på ett rimligt sätt. Istället kommer Sverige att brytas isär och klyftorna att öka.
Vad som behövs är helt enkelt insatser för att långt fler av de som idag är förtidspensionerade faktiskt kan få ett jobb. Jag vill se en rejäl satsning på lönebidragsanställningar. Inte för att det är den enda lösningen, utan för att det är EN bra satsning. Det är en form som både ger möjligheter för fler att få fotfäste på arbetsmarknaden, bli anslutna till tjänstepenisonsförmåner och få jobbarkompisar liksom för föreningslivet att få det stöd och den administrativa uppbackning som det idag alltför ofta saknar.
En av många insatser som faktiskt minskar förtidspensioneringarna, och rentav i de flesta fall är billigare för samhället än alternativet utförsäkring. Satsa på lönebidragsjobb. Det minskar orättvisorna och ger ett aktivare föreningsliv.
Det är dags nu.
Dags för rättvisa!
Andra som bloggar intressant i frågan är: Ett hjärta rött, Marknadsliberalen, Peter Andersson och Feel in the blogg