I dagens 
har jag en debattartikel publicerad.
Där skriver jag bl.a.:
Nu är avtalsrörelsen på gång. Fackföreningsrörelsen formulerade häromdagen både rimliga och kloka krav på löneökningar, som principiellt sett inte kan betraktas som annat än förenliga med en god samhällsekonomi.
Sedan många år har vi i Sverige haft en lönebildningsmodell som bygger på idén om solidarisk löneutveckling i alla branscher. Det innebär att alla branscher och företag ska betala ungefär samma löneutveckling. För mig är det en självklar utgångspunkt.
Alternativet är ökade skillnader mellan människor och stagnation.
Sverige får inte bli ett land vars företag ”lever på” låglönekonkurrens. Istället ska vi konkurrera med kunskap och förädlingsvärde.