Friskolesystemet gör att den kommunala budgeten för skolverksamhet urholkas utan att det kommer eleverna till del. I takt med att antalet och andelen friskolor ökar tvingas också kommunerna ha en allt större andel ”tomplatser” i de kommunala skolorna. Det kostar pengar, men ger inget tillbaka till eleverna.
Kommunerna har ju sistahandsansvaret och är tvungna att i det ögonblick någon elev vill välja en kommunal skola också ställa upp med en plats där. En stor andel elever hos andra ”huvudmän” gör att andelen (och antalet) tomplatser blir stort.
Friskolesystemet gör helt enkelt att den kommunala organisationen blir fånge i ett organisationsansvar utan att ha ekonomiska resurser att klara av det. Eleverna som går i den kommunala skolan får en allt sämre undervisning, eftersom resurser måste bindas för tomplatser om någon elev från en friskola plötsligt vill komma till den kommunala skolan (och det händer rätt ofta!). För friskolorna är detta inget problem. Tvärtom är det bra för dem. De kommunala tomkostnaderna räknas in i underlaget för den ersättning de får för sina elever. Kommunerna måste alltså inte bara betala tomkostnader i sin egen verksamhet, de tvingas också lämna den ersättningen till friskolorna (som kan använda pengarna till vad de vill). Därmed blir bördan dubbel.
Värre ändå är när kommunerna tvingas minska antalet skolor på grund av minskande elevantal, vilket är en åtminstone ofta rätt klok ekonomisk insats). Risken är uppenbar (det har hänt två gånger redan i Eskilstuna) att en friskola ”tar över” lokalen (som kommunen därmed får fortsätta betala) och inga pengar sparas på lokaler. Istället tvingas man spara på lärartid, läromedel eller annat som kostar i skolan.
Vore det inte bättre att, som det är på i stort sett alla andra offentliga områden, skolverksamhet kan bedrivas på entreprenad. Då får kommunerna möjlighet att bestämma hur många skolor som ska finnas, var de ska finnas osv. Däremot kan med fördel ibland andra huvudmän driva skolorna. Valmöjligheterna för elever borde kunna kvarstå på samma sätt som idag.
Det skapar åtminstone ett system som ser till att skolpengarna går till undervisning. Jag kan ha missat något tankeled, och tar gärna emot synpunkter. Men utgångspunkten för mig är i alla fall klar:
Det är dags nu.
Dags för rättvisa!