I dagens SvD finns en ledare som argumenterar för att orättvisorna inte ligger i inkomstklyftorna, och landar i att vi inte ska fokusera på de ”stekare” som bl.a. DN hade reportage om för någon vecka sedan, för det stjäl fokus från de ”verkliga problemen”.
Problemen är enligt SvD, tror jag, att dels alla inte fått samma möjligheter till utbildning. Då kan man fråga sig varför den moderatledda regeringen nu i snabb takt stänger utbildningsvägar genom försämringar av KomVux, genom att beskatta dem som studerar hårdare än dem som arbetar osv. Dels är ett huvudproblem också enligt SvD att alltför många är otrygga och känner sig hotade av brottsligheten.
Jag delar inte alls SvD:s slutsats att vi inte ska reagera på stekarna och de växande inkomstklyftorna. Tvärtom; de ökade inkomstklyftorna är ett centralt socialt problem som leder till utslagning och att människor tappar sina drömmar. Den som växer upp i arbetslöshet, bor i orustade hyreslängor och aldrig varit med om att kunna unna sig varken semester eller ens en moped lär sig bara att hon inte har samma värde som andra och heller inte ska räkna med att få något. Därmed skapar inkomstklyftorna ett samhälle som gynnar brottslighet och göder hopplösheten – hur ska man annars få ens en cykel? Vi får ett samhälle som bryts isär och som riskerar att splittras.
Ekonomisk rättvisa är därför nödvändigt om vi ska kunna minska brottsligheten. Givetvis ska de som begår brott lagföras, men det är ju ett bättre sätt än helt välja att satsa skattepengar på en växande kriminalvård. Men det räcker inte. SvD har rätt i slutsatsen (som jag ändå tror de drar) att det behövs mer av rättvisa villkor i utbildningssystemet. Därför ska utbildningen byggas ut, och grundskolan – särskilt för dem med störst behov – prioriteras.
Stekarnas sätt att hantera pengar och människor ger i alla fall mig råg i ryggen för att det är dags för förändring.
Dags för rättvisa!