Bostaden är en social rättighet. Bra och jämlika bostadsmiljöer är en grundförutsättning för ett fungerande välfärdssamhälle.
Att förnya bostadspolitiken måste därför stå mycket högt på listan över vad som ska förändras om och när socialdemokratin åter får del av regeringsansvaret. I Dagens Arena kommenteras effekterna av den avsomnade bostadspolitiken. Det är givet och rätt självklart att när kvartalskapitaliserna får råda (Acta är storägare till delar av Rosengård i Malmö), så är det kapitalklippen som ställs före mögelsanering och säker utemiljö. TILLAGT 7/5: Jag noterar att Linköpings stift nu enligt Dagen kräver sina pengar tillbaka från Acta.
Sverige har varit världens mest jämlika boendeland. Ingen annan stans hade varje person så många bostadskvadrat. Ingen annan stans hade en större andel sitt eget rum. I få andra länder var boendesegregationen mindre och kategoriboendeområdena färre.
Det försvann med skatteomläggningen i början av 1990-talet. Visserligen innehöll det tidigare bostadsfinansieringssystemet ett antal problem, och självklart var knappast det tidigare skattesystemet varken rättvisare eller enklare. Men varför kasta ut alla barn med badvattnet?
Just när jag skriver detta hör jag också på radio (P1, Vetenskapsradion, läs mer här) att det nu också är beforskat att det är svårare att bygga bort segregationen.
Socialdemokraterna, (V) och (MP) har nyligen föreslagit att ROT-avdragen ska kunna användas också av hyresvärdar. Det är synnerligen rimligt. Faktum är att vid eftertanke är det direkt orättfärdigt att inte så är fallet. Nu är det hyresgästerna som via skattsedeln finansierar de renoveringar vi villaägare gör hos oss själva.
Men jag tror inte ett tillfälligt ROT-avdrag också för hyresrätter räcker. Det behövs ett nytt socialt rimligt bostadsfinansieringssystem. Dessvärre kostar det sannolikt mycket pengar för att vara effektivt, men det måste prioriteras. Alternativet är fler batonger, mer repression och ökad osäkerhet för alla. Uppenbarligen är det vad regeringen – inte minst folkpartiet, som det verkar – vill. Jag vill annorlunda.
Det är dags för förändring.
Dags för rättvisa!
Läs också intervjun med mig som hämtats från AiP, som rätt mycket handlar om bostadspolitik.