För några veckor sedan, när centern bytte fot om kärnkraften, ställde jag på Twitter frågan om det fanns någon politisk ståndpunkt i någon aktuell fråga som centerpartiet INTE intagit de senaste åren. Något svar har jag inte fått. Men nu fylls det på med ännu mer.
Idag meddelar vice statsministern med den emfas hon uppenbarligen alltid använder till allt att regeringen minsann har ändrat riktlinjerna i frågan om bonusar och löner för höga chefer: ”Vi vill att staten ska vara ett föredöme och stänger möjligheten till rörlig lön i statliga företag.”
För en månad sedan sa hon precis tvärtom! ”Om vi inte ska ha kvar resultatlönerna kan vi inte heller ha sopåkare och byggnadsarbetare som har resultatlöner. Då måste vi skrota hela systemet. Det är ingen beredd att göra”, sa hon då.
En politiker ska drivas av sin övertygelse. Maud Olofsson drivs av något annat. Maktbegär?
Privatiseringsminister Mats Odell (kd) har i alla fall samvete nog att ångra sina och regeringens beslut om bonusar till cheferna på det nu privatiserade Vin&Sprit.
Jag saknar helt ord. Inte över att nu regeringen tar bort bonussystemet, det har jag krävt länge. Men kring Maud Olofssons agerande.
Thomas Eneroth (s) kommenterar också Maud Olofssons utspel.