Politik har sedan valet varit alldeles för liktydigt med regeringsbildande. Däremot har alldeles för ofta frågan om idéer och riktning för samhällsutvecklingen varit alltför frånvarande. En sådan fokusering på det politiska spelet ger rejält med näring åt populistiska tanketrådar kring att samhällskollapsen är nära, att katastroferna pågående och förstörelsen omfattande i vårt land.
Sanningen, när det kommer till att relatera till fakta, är ju den att exempelvis sjukvården är bäst i världen. Liksom att välfärdens övriga delar utan problem ligger i absolut världsklass.
Likaså är brottsligheten snarast lägre än någonsin, och inte mer omfattande.
Frågan om integration och utanförskap är heller inte, i varken relativa eller absoluta termer något som är på väg att störta oss över stupet på grund av att vi är sämst i världen. Exempelvis är ju sysselsättningsgraden bland invandrade kvinnor lika hög som sysselsättningsgraden för kvinnor inom EU.
Allt detta innebär knappast att vi ska sitta lugna i båten, utan att det finns ofantligt mycket kvar att förbättra. Att vara bäst i världen är ju inte detsamma som att vara bra.
Dessutom. Det finns förvisso samhällsproblem som behöver hanteras, utöver de områden jag nämnt ovan. De tre viktigaste enligt min uppfattning är följande:
- Den fullkomligt orimligt orättfärdiga och segregerande ekonomiska fördelningen.
- Den fördelningspolitiskt orättfärdiga och segregerande bostadssituationen.
- Den utbildningspolitiskt orättfärdiga utbildningssegregationen.
Kort sagt, den omfattande ekonomiska segregationen. Samma dag som vi via Expressen får reda på att polisen ”genomfört insatser mot tiggare i Vellinge” kan vi i The Guardian läsa att vi den 4 januari nått ”Fat Cat Friday”, den dag då VD:arna i börsbolagen tjänat lika mycket som en normalinkomsttagare tjänar på ett helt år.
I ljuset av denna orimliga ekonomiska segregation, som ingen – eller i alla fall alldeles för få – adresserar i den politiska diskussionen, kan de populistiska tankefigurerna fortsätta gödas. Egentligen utan att någon på allvar säger emot.
Orättfärdigheten, orättvisorna, de stora ekonomiska skillnaderna – kalla det vad du vill – skapar problemen. Läs Tor Wennbergs artikel i DN om detta (tyvärr betallänk).
Enkelt uttryckt finns det en hel del vetenskapliga belägg för att rättfärdighet – rättvisa helt enkelt skapar bättre samhällen. På typ alla upptänkliga sätt. Tidigare har bland annat detta diskuterats av Tomas Piketty i ”Kapitalet i det tjugoförsta århundradet” och de brittiska epidemiologerna Richard Wilkinson och Kate Pickett, i boken ”Jämlikhetsanden”.
Alla ska kunna ha råd att bo vettigt. Skillnaderna mellan hög- och låginkomsttagare ska vara rimliga. Det är väl kappast någon som tycker det är rimligt att ”Fat Cat Friday” inträffar redan den 4 januari? Det är väl knappast någon som tycker det är rimligt att hyreskostnaden för en normal lägenhet ska vara mer än halva den disponibla inkomsten? Det är väl knappast någon som tycker det är rimligt att föräldrars sociala status och inkomst ska avgöra möjligheterna för barn- och unga att få en bra utbildning?
Om det borde den politiska diskussionen handla. Hellre än vem som tar vem till regering. Det som räknas är ju det som blir gjort. Av det som faktiskt har betydelse.
Då kan också de populistiska tanketrådarna möta motstånd från en progressiv politisk idé om framtidsbygget. Då kommer stödet för populismen att minska. Läs gärna Max Fishers intressanta artikel om populismens framtid i The New York Times!
En rättfärdig utgångspunkt kring fördelningspolitik skapar förutom mindre av orimliga orättvisor också möjligheter för en fortsatt utveckling av de offentliga insatserna för en socialt rimlig bostadspolitik och en utbildningspolitik som på allvar når alla på likvärdiga villkor. Liksom den samtidigt skapar resurser både till fortsatt förbättring av världens bästa sjukvård och till en minst sagt behövlig utbyggnad av äldreomsorgen.
Visst kan det vara så att vi är bäst i världen på en hel del områden. Men det är långt kvar innan vi har ett riktigt bra samhälle. Och då handlar det om fördelning.
Det är som jag brukar säga dags nu.
Dags för rättvisa!