Sedan Sverige fick en ny regering för några veckor sedan har borgerliga politiker och journalister haft en fäbless att kritisera regeringen för att inte vara tillräckligt snabba att ta beslut, utan att ”begrava” frågor i utredningar.
Och visst kan det vara ett sätt att skjuta problem framför sig, det borde inte minst förre bostadsministern känna till (han som tillsatte 65 utredningar men inte fick igång bostadsbyggandet…).
Så kan bostadspolitikens verklighet se ut, om regeringen glömmer att efter utredning och remiss också lämna kloka och fungerande förslag till Riksdagen om hur politiken ska förverkligas…
Men, och det är allvarligt, de missar helt det grundlagsfästa berednings- och remisstvång (Regeringsformen 2 kap. 7§) som är en av grundbultarna i det svenska styrelseskicket. Kravet i grundlagen är att regeringen måste ge myndigheter, kommuner och andra berörda i samhället möjlighet att yttra sig över de förslag som diskuteras innan regeringen får lägga fram en proposition till riksdagen. Det är en viktig del av den svenska folkstyrelsen, att remisstvånget finns.
För en nytillträdd regering innebär det att nya idéer och ny politik ska förverkligas bland annat genom förändringar i lagstiftningen. Den svenska lagstiftningsprocessen bygger på att regeringen innan en proposition kan skrivas och lämnas till riksdagen, så ska en utredning överväga frågeställningen. Utredningens rapport (publiceras oftast i SOU- eller DS-serierna) skickas därefter på remiss till myndigheter, kommuner och andra berörda. Remissvaren sammanställs därefter och är tillsammans med utredningens rapport underlag för det förslag (den proposition) regeringen därefter lämnar över till Riksdagen.
Grundlagen sätter hinder ivägen för en regering att brådstörtat och utan beredning lägga förslag till Riksdagen. Det är en bra ordning. Men det innebär att en ny regering som vill något måste börja med utredningar som därefter skickas på remiss. Det är något helt annat än att ”begrava” problem. Det är att helt enkelt följa svensk grundlag, och det tycker jag är bra!
Jag blir därför bekymrad när nu kritiken i allt större utsträckning handlar om att regeringen tillsätter utredningar istället för att direkt lägga fram nya förslag inom nya områden. Kritiken är okunnig och visar på alldeles för dålig respekt för det demokratiska system vi har i Sverige. Både journalister och politiker borde kunna bättre!
***
PS. Jag tycker att statsbudgeten i mycket stor utsträckning är bra. Möjligen återkommer jag med ytterligare kommentarer i den frågan, men vill gärna redan nu uttrycka min stora glädje över att civilminister Ardalan Shekarabi i samband med budgeten tar sig an frågan om hur den offentliga sektorn styrs/manageras. Det är dags att gå vidare från New Public Management! Och helt i enlighet med grundlagen tillsätts en utredning. Bra!