Våld föder våld och hat föder hat. Men dialog föder solidaritet.
Genom åren har jag lärt mig att hat och våld är de två perspektiv som effektivast motverkar det jag vill. Dialog och solidaritet, däremot, är de två perspektiv som effektivast medverkar till framgång för det jag önskar.
Det är dock inte alltid dialog skapar möjligheter. Men däremot bygger alltid solidaritet en bättre värld. Jag blev uppriktigt glad när statsminister Stefan Löfven i den allmänpolitiska debatten i Riksdagen vände sig direkt till dem som röstat på Sverigedemokraterna och sa:
– Jag ser dig. Jag hör dig. Jag vet att du är inte nöjd med det samhälle vi har i dag och det är inte jag heller. Men tro mig: Sverigedemokraterna är inte lösningen. Lösningen är att vi investerar så att människor kommer i arbete, att ungdomarna klarar sig i skolan, att vi hjälps åt att hålla ihop välfärden. Det är lösningen, inte att peka ut några som syndabockar, sade Löfven.
Dialog med Sverigedemokratiska företrädare i Riksdagen är inte en väg till möjligheter. Det är en väg att acceptera och inkludera rasister. Men däremot är dialog och solidaritet med dem som röstat på Sverigedemokraterna en väg som skapar möjligheter.
Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti. Det framgår av deras partiprogram. Deras företrädare ska därför lämnas utanför. Men deras väljare ska inkluderas. Inkluderas i ett samtal om solidaritet. För det de signalerar är att samhället bryts isär, och det ska vi bekämpa.
Men det innebär alltså inte att vi är fiender till Sverigedemokratiska väljare. Tvärtom, faktiskt. De har sett orimligheten i den samhälle som vuxit fram med Fredrik Reinfeldt som statsminister. Ett samhälle där orättvisorna ökar, där den rike blir rikare och den fattige blir fattigare. Jag hatar inte Sverigedemokrater. Det är omöjligt att göra med min människosyn. Däremot hatar jag de orättvisor som vuxit sig starkare med den politik som väglett och styrt Sverige de senaste åtta åren.
Jag tänker därför inte ställa mig upp och med knytnävar och andra tillhyggen slåss mot varken Sverigedemokrater eller Moderater. Det tjänar inte något till. Däremot skapar det hat som föder hat som understödjer våld.
Som demokratisk socialist tror jag på reformernas väg till ett bättre samhället. Att bit för bit, millimeter för millimeter slåss med demokratiska metoder mot orättvisor och orättfärdighet. Att stå upp för människovärdet, snarare än att nacka meningsmotståndare.
Jag tänker ofta på hur hat föder hat. Hur mångårig och folkrättsvidrig ockupation föder hat (i detta fall från Palestinier till Israeler). Hur folkrättsstridiga angrepp med offentliga avrättningar och mänskligt skändande föder hat (i detta fall IS angrepp mot människor, städer och regioner i Mellanöstern). Hur demokratividriga attacker inkluderande våld och förstörelse föder hat och våld (i detta fall extremvänsterns attacker på meningsmotståndare här i Sverige).
Det är så oändligt stor skillnad mellan Stefan Löfvens inställning till Sverigedemokratiska väljare och extremvänsterns gatstensattacker mot rasister.
Det ena – gatstensattackerna – föder rasism, intolerans och våld. Det andra – inklusionen – föder solidaritet, medkänsla och framtidstro.
Du väljer själv det du vill föda.
Jag ställer mig på solidaritetens sida.
För det är dags nu.
Dags för rättvisa!