I måndags lade Egypten fram ett medlingsförslag för att lösa den akuta konflikten mellan Hamas och Israel. Israel sa ja till det Egyptiska förslaget, medan Hamas avfärdade det. Hamas vill inte ha status quo. De finns i en instängd del av världen helt inneslutna i en mångårig blockad.
Palestina är sedan 1967 ockuperat av Israel. Det är 47 år sedan, vilket innebär att alla människor under 60 i princip har som världsbild att Israel är ockupationsmakt och Palestina är ockuperat. Israel hävdar visserligen att de inte ockuperar Gaza. Och det är riktigt. De drog sig tillbaka för omkring sju år sedan, och tvångsevakuerade alla Israeliska bosättare. Istället för ockupation ägnar Israel istället sig av belägring. Israel kontrollerar helt samtlig tillförsel och utförsel till/från Gaza. Industrier och jordbruket blir helt utan reella möjligheter till utrikeshandel, och arbetslösheten är skyhög.
Idag gör Hamas ett utspel om tioårig vapenvila mot brytande av blockaden och frigivning av ett antal politiska fångar. När det gäller frigivning av politiska fångar har det skett genom årens lopp, och torde vara en möjlig väg efter fortsatta förhandlingar. Under förutsättning att också Israel erhåller något substantiellt i utbyte.
Sönderbombat kvarter i Gaza city, från Israels attacker 2008-2009.
En vapenvila, och därmed avsaknad av de folkrättsstridiga qasaam-raketerna från Gaza över Israel, torde vara ett substantiellt tillskott av värde för Israel. För Palestina och Gaza är upphävandet av blockaden helt avgörande, framförallt av humanitära skäl. Levnadsförhållandena i det avskurna Gaza är allt annat än rimliga.
Konflikten i Mellanöstern är mångårig. Väldigt få av de som idag är i aktiv ålder har varit med annat än under ockupationstiden. Det är därför givet att den måste vara utgångspunkten för alla samtal och förhandlingar. Genom den mångåriga ockupationen har Israel kommit att få ett allt tydligare övertag i konflikten, de är otvetydigt den starkare parten och har därför ett stort ansvar för att ta konflikten till en lösning. Givetvis med utgångspunkt från internationell rätt och med upprätthållande av de mänskliga rättigheterna.
Därför bör det utspel Hamas gör idag tas på allvar. Det är ett utspel värt att analysera. Det är folkrättsligt nödvändigt att häva blockaden av Gaza, därvid är förslaget mycket rimligt. När det gäller frigivandet av politiska fångar bör det kunna förhandlas kring.
Om världssamfundet deltar aktivt i fredsbevarande insatser, liksom rimliga och folkrättsligt nödvändiga krav från Israels sida blir en del av uppgörelsen är det möjligt.
Frågan är dock om Israel faktiskt vill, och för den delen också om Hamas faktiskt vill detta? Risken är stor att bägge ledarskapsparter förlorar sin makt vid en vapenvila.
Konfliktens motparter lever av varandra, och får sin makt genom att spegla sig i fienden.
Och maktpositionerna för Hamas och den Israeliska regeringen är kanske viktigare att behålla än att medverka till fred?