Igår var det Sverigedemokraternas tur att inta Almedalen. Jag var inte där, utan lyssnade istället på statsminister Özz Nujen. Han var lika bra denna gång som tidigare! I Almedalen (det går att se på talet i efterhand hos SVT-play) använde som vanligt huvuddelen av sin tid till att prata om sin flyktingfientliga agenda. Det brukar sägas om Sverigedemokraterna att de är ett enfrågeparti. Det är fel begrepp tycker jag. De är ett typiskt ensvarsparti. Oavsett frågan och problemställningen är alltid svaret att minska invandringen. Verkligheten är dessbättre mer komplex än så.
Sverigedemokraternas stöd tror jag därför inte beror på deras rasistiska och främlingsfientliga ensvarspolitik, utan på att andra partier varit och är för ovilliga och otydliga i att på allvar ta itu med de samhällsproblem vi befinner oss i. Ekonomisk fördelning och en politik för social sammanhållning, tillsammans med kraftfulla insatser för att styra om resursanvändningen och därmed klimatpåverkan är bättre svar på de frågor Sverigedemokraterna alltid löser med ”Stoppa invandringen”. Deras idémässiga utgångspunkt är att vi inte ska inspireras av nya impulser. För det är precis vad kulturkonservatism i Sverigedemokratisk tappning leder till. Med deras idé skulle vi inte ha julgran och inte äta hamburgare eller kåldolmar. För allt är kulturimport, nämligen. Import från andra länder och andra kulturer, som vi kunnat göra genom att vara ett öppet samhälle.
Under dagen arrangerades ett stort antal seminarier med temat mänskliga rättigheter. Några av dem hade jag möjlighet att besöka. Där beskrivs dessvärre alldeles för ofta glasklara samhällsproblem som vi måste ta itu med, men som inte löses genom Sverigedemokraternas ensvarspolitik. Men heller inte av den i mitt tycke alldeles för ekonomistiska och libertarianska utgångspunkt som nästan alla politiska lösningar bygger på.
Några funderingar från dagen:
1. Mänskliga rättigheter måste på allvar genomsyra rättsväsendet. Brott som handlar om könsförtryck, religionsförtryck, förtryck på grund av sexuell läggning osv. måste lagföras. Det är faktiskt förbjudet att hetsa mot minoriteter. En judisk man ska kunna bära kippa utan att bli trakasserad, hotad eller misshandlad. En muslimsk kvinna ska kunna klä sig i niqab utan rädsla för övergrepp när hon promenerar i parken. En transperson ska kunna uttrycka sin identitet utan risk för hot och hets. Som Özz Nujen sagt; Rasism är ingen åsikt. Rasism är ett brott!
Det är oändligt glädjande att frågor om mänskliga rättigheter äntligen på allvar kommit upp på agendan. De seminarier vi arrangerade i Broderskapsrörelsen/Tro och solidaritet för några år sedan inom området var dessvärre sparsamt besökta. Gårdagens seminarium om Romers situation i Sverige och Europa samlade en överfull kyrka!
2. Politik handlar faktiskt inte om att skapa perfekta marknader. Politik handlar om att sträva efter ett gott samhälle, där alla har plats och får vara sig själva. Det är inte marknaden som sätter politikens gränser, utan politiken som ska sätta marknadens gränser.
Låt mig avseende punkt två ge ett exempel. Jag har under dagarna varit på ett antal energipolitiska seminarier. Mitt energipolitiska intresse sitter i från tiden i Riksdag och Regeringskansli, samt givetvis från mitt engagemang i Energikommissionen i mitten av 1990-talet. Det är ett politikområde med många utmaningar. Helt klart står, tror jag, att framtiden måste handla om mångfald också inom det energipolitiska området. Det är inte ett kraftslag som kommer att servera ”lösningen”. (Det är för övrigt ungefär lika dumt som att tro att Sverigedemokraternas ensvarspolitik på allvar skulle lösa några problem). Men dessutom slår det mig att alla oupphörligen pratar om ”energimarknaden”. Vaddå för marknad? Det är få stora aktörer, branschen är liten och kopplingarna mellan producenter, konsumenter och statliga tillsyns- och utvecklingsmyndigheter är omfattande. Den politiska regleringen är omfattande, och det tycker i grunden de flesta är bra. Inte minst är det en bransch där statliga bidrag närmast ses som en självklarhet om man ska på allvar ska ta tag i utvecklingsfrågor.
”Saker ska kallas vid sitt rätta namn”, sa Olof Palme. Jag håller med. Energisektorn är ingen ”marknad” i reell mening. Det är en samhällsstyrd sektor med omfattande privata vinstintressen. Om vi fokuserar mindre på marknaden och mer på vad samhället har för behov som ska lösas av energisektorn kommer vi längre.
***
Tidigare har marknadslösningar och avregleringar varit svaret på alla frågor. Underförstått har politik handlat uteslutande om att sträva efter största möjliga effektivitet, och söka maxpunkterna för marknadsjämvikt. Men politik är större. Politik handlar ju om att skapa ett samhälle för människor, inte för marknaden. Det värmer i hjärtat att det politiska samtalet nu vridits över till att handla just om politik.
För det är dags nu.
Dags för rättvisa!