Idag har det varit Kristdemokraternas dag. Göran Hägglund försökte framförallt vara rolig, och hade använde en stor del av sitt tal till att raljera över oppositionspartierna genom att med ordlekar jämföra politiken med att odla. Visst finns det rimliga jämförelser mellan att odla och att utveckla ett samhälle. Men Hägglunds ordlekar lyfte inte. Och framförallt tydliggjorde de överhuvudtaget inte var Kristdemokraterna står i viktiga frågor. Tråkigt att han valde att ta en stor del av sin tid till att leka med ord. Jag tycker politik är viktigare än så.
Men efter talet fick jag uppleva den raka motsatsen. Sverker Sörlin fick på ett seminarium arrangerat av Arena Idé presentera sin bok ”Pianona i Västerbotten”. (Här hittar du en intervju med honom om boken). Hans lågmälda men tydliga sätt att resonera gav mig en rejäl dos av optimism om politikens möjligheter och förutsättningar att ta mer plats. Trots att han själv sa sig vara rätt pessimistisk i frågan.
Hans resonemang bygger på att politiken sedan 1980-talet befunnit sig i de rum och arenor den förpassats med tesen ”Politiken ska endast ta ansvar för det marknaden inte klarar”. Sörlin gör en tydlig distinktion mellan politik och politiker. Det handlar inte om det politiker gör, utan om ett behov av ett bredare sätt att resonera, där marknadsmodeller och ekonomism inte ska vara den huvudsakliga utgångspunkten.
Då får vi möjlighet att lämna utgångspunkten att det enda som räknas är att effektivisera och maximera (även om det självklart är nödvändigt) utan att det handlar om att faktiskt skapa ett gott och bra samhälle, inte bara ett effektivt sådant.
Politik, när den har betydelse och förmåga att förändra samhället, bygger inte bara på effektivitetsdogmer, utan också på visioner och passioner. Då ställer man och diskuterar de frågor som har betydelse för människors möjligheter att utvecklas och få möjligheter till ett gott och rikt liv. Istället för att bara ställa frågor om ekonomi, effektivitet och marknadsmaximeringar. Jag ser fram emot att läsa denna bok (som har fler mycket intressanta perspektiv än just detta)!
Låt oss istället vända på utgångspunkten i det politiska samtalet; Marknaden får ta hand om det politiken inte fixar. Det som blir över, efter en öppen diskussion om vad som faktiskt är viktigt och centralt.
Då, men bara då, tror jag vi kan få fram de nya provisoriska utopierna som faktiskt kan lyfta samhällsbygget till nya nivåer av utveckling och möjligheter till ett gott liv. Då, men bara då, blir ju de mänskliga rättigheterna överordnade marknadssystemen. Då, men bara då, blir ju strävan efter likvärdiga villkor för alla viktigare än upphandlingsreglernas självklara försvar för framförallt att marknaden ska fungera effektivt.
Det är knappast enkla och snabba frågor att varken ställa eller ge svar på. Men sannolikt nödvändiga om vi ska ta oss framåt och uppåt i arbetet för ett samhälle för alla.
För också idag är det dags.
Dags för rättvisa!