”AB Sverige”. Det är ett begrepp som används från och till om Sverige. Som nation och som stat. Och så tror sig mer eller mindre relevanta kommentatorer kunna jämföra Sverige med ett aktiebolag, och regeringen som ett mellanting mellan bolagsstyrelse och statsministern som VD.
Det är en bedräglig jämförelse. För det är klart att svensk ekonomi ska hänga ihop, och att statens finanser inte ska drivas med långsiktigt underskott (på det vis som dessvärre Anders Borg – ekonomidirektör borde väl han jämföras som? – gör idag). Men liknelsen med ett aktiebolag, som har som enda uppgift att leverera ekonomisk vinst till sina ägare, gör att statens vida och än ett aktiebolag långt viktigare uppgifter förminskas till ekonomiska kalkyler, där vinst för verksamheten blir det grundläggande målet.
För målet med Sverige – staten och nationen – är ju faktiskt inte att vi ska gå med pekuniär vinst. Om det vore så, finns det en enkel lösning. Det är ju staten, genom Riksbanken, som i princip, trycker sedlar och ansvarar för hur mycket pengar det finns. Behövs vinst för staten, är det ju bara för Riksdagen att uppdra åt Riksbanken att trycka lite mer och leverera till statskassan.
Nej, uppgiften för nationen/staten/samhället är istället att ge bästa förutsättningar för alla invånare att leva ett så gott och rikt liv som möjligt. Det innebär att staten ska ägna sig åt sådant som för en marknadsekonom betraktas som förlustaffärer; omvårdnad, omsorg, välfärd.
Under alltför många år har målet för välfärdsverksamhet efter välfärdsverksamhet vridits om från att tjäna invånarna till att tjäna marknaden. Syftet, det grundläggande, har allt tydligare blivit att det är möjligheten till fri konkurrens mellan företagen som är den avgörande och grundläggande uppgiften för ”AB Sverige”. Ta apoteken, eller för att använda det begrepp som ska användas, apoteksmarknaden, som exempel. Syftet med apoteksmarknaden är i grunden att olika apoteksbolag på så lika villkor som möjligt ska kunna konkurrera med varandra. Det låter bra, och är naturligtvis för varje ”marknad” en självklar utgångspunkt (även om varje deltagande företag som underliggande ambition har att bli ensam kvar, genom att konkurrera ut alla övriga aktörer. Det ger ju bäst vinstmöjligheter för ägarna).
Men tidigare var syftet med att vi hade apotek runt om i Sverige att människor i behov av läkemedel så enkelt som möjligt skulle få tag på sådant. Inte att Apoteksbolaget skulle ge mesta möjliga vinst åt sin ägare – staten. Nu får, exempelvis diabetiker, irra runt bland olika apotek i hopp om att hitta sin ordinerade medicin. Tidigare kunde ett apotek, som tillfälligt var utan någon medicin, snabbt och effektivt informera personen i fråga till vilket apotek hen skulle vända sig för att direkt få sin medicin. Nu funkar det inte så. Apoteken konkurrerar ju med varandra…
Sverige är inget AB, med primärt syfte att ge sina ägare ekonomisk/pekuniär avkastning. Sverige är en stat, och en stat tycker jag ska ha som grunduppdrag att ge trygghet och välfärd och klara spelregler för alla aktörer, så att varje invånare får bästa möjliga förutsättningar för att utifrån sina förutsättningar och värderingar att leva ett rikt, meningsfyllt och fullständigt liv.
Så säg ifrån, när någon jämför Sverige med ett aktiebolag. En stat är oändligt mycket mer än så.
***
Carl Tham skriver intressant idag på dagensarena.se om behovet av ideologiskt djup i politiken.
Orsaken till att jag skrivit detta inlägg var en kommentar på di.se angående den i mitt tycke mycket kloka utnämningen av Mikael Sjöberg till generaldirektör för AMS.