Regeringen, den moderatledda, presenterade idag ett utredningsdirektiv om ”Förbättrad bostadssituation i Storstadsregionerna” (Dir 2014:26). Alla fyra partiledare inom regeringskoalitionen har också skrivit en debattartikel i Aftonbladet med rubriken ”Så ser vi till att det byggs fler bostäder”. I kort sammanfattning innebär direktiven till utredaren att man ska se hur man kan göra det man redan gör. Alltså i princip ingenting. Fast typ på ett bättre sätt. I alla fall efter det att utredningens förslag presenteras i slutet av 2015.
Det är för en gångs skull ovanligt lätt att hålla med Centerstudenterna; ”Man kan göra mycket med en utredning, men man kan inte bo i den”. Och sannolikt kommer heller inte särskilt många fler att kunna bo heller efter det att utredningen presenterat sina förslag.
Den moderatledda regeringen har alldeles uppenbart redan avgått, och ägnar sig nu endast och enbart åt luftpastejutspel. Rätt sorgligt för Sverige, som behöver byggas starkare för att ta emot framtiden väl rustat. Men det är uppenbart så det är. De fyra tänkta giganternas inlägg i Aftonbladet (den ovan refererade debattartikeln från de borgerliga partiledarna) är uppriktigt sagt ovanligt innehållslös. Inte ett enda reellt förslag som stimulerar byggandet. Varken i ”storstadsregionerna” eller i kommuner som Eskilstuna, där jag bor och verkar. Det finns liksom inte ens en koskälla att pingla i när man läser artikeln, som undertecknats av de fyra som idag har störst inflytande över svensk politik. Ingenting. Men det är kanske inte så oväntat. De har, som sagt, redan avgått.
Jag kan från och till vara lite orolig över att inte heller socialdemokraterna har en genomtänkt och fungerande bostadspolitik. Men de har i alla fall viljan att se problemen, och att därmed faktiskt också göra någonting åt dem. Jag är inte översvallande positiv åt Veronica Palms svar på borgerlighetens tomma bostadsutspel, men hon visar uppriktigt och ärligt en vilja att se problemen och faktiskt göra något åt dem.
Som jag skrev på Tro&Solidaritetsbloggen häromdagen finns det faktiskt ett rätt rejält statsfinansiellt utrymme att använda för bostadspolitik. Om man vill, och tycker att fördelningspolitik har betydelse. 2012 subventionerade staten privatlån, som huvudsakligen går till bostadsfinansiering, med mer än 30 miljarder kronor. Det är omvänd fördelningspolitik. Det innebär att de som inte har lån subventionerar dem som har lån. I skattereduktion förtäckta räntebidrag till huvudsakligen icke behövande.
Ta bort räntesubventionerna, och använd istället de 32 miljarder (2012) som används för detta till bostadspolitiska stimulanser. Det skulle både kunna kapa de första årens driftskostnader för nybyggnation, och kunna stimulera renoveringar i det befintliga bostadsbeståndet.
Och framförallt. Det skulle på riktigt kunna mota den alltmer skriande bostadsbrist som finns. Inte bara i ”storstadsregionerna”, utan också i övriga Sverige, som exempelvis Eskilstuna.
Det är inte rimligt att skattesubventionera människor med bostadslån, när inte hyresgästerna får några subventioner. Vi måste upphöra med bidragen till dem som tagit lån!
Det är dags nu.
Dags för rättvisa!