Demonstrationer och våldsamheter fortsätter i Egypten. Det gör så ont i själen. Dels för att motsättningarna är så djupa och avgrundslika. Men också för att de understöds av den ”västerländska demokratin”. Vi är som nationer för dem som gynnar oss, och det är de krafter som ställer upp för den traditionella maktsfären.
Jag tycker att Brödraskapet under sitt år vid makten tydligt visade att de ville föra Egypten mot ett ojämlikt och orättfärdigt samhälle. Mina idéer är annorlunda än brödraskapets. Men jag respekterar deras rätt att finnas och få säga sin mening. Jag respekterar också deras rätt att vinna val i kamp mot mina meningsfränder.
Men det är svårare att respektera en militärmakt som, med moraliskt stöd från antimuslimister i väst terrorstämplar Brödraskapet. Ansvaret för att Brödraskapet nu radikaliseras och blir allt våldsammare vilar tungt på alla dem i väst som hellre stödjer militären än demokratin.
Folkomröstning i Egypten december 2012. Om en vecka är det dags igen.
Det är knappast en nyskapad skuld, utan en skuld vi byggt upp på olika sätt under flera hundra år. För det första handlar det om kolonialmakternas hantering, där erfarenheterna i Egypten av i första hand Engelsmän knappast är positiva. De senaste erfarenheterna av kolonialmaktsförtryck har Egypten under 1900-talet, och det är Storbritannien som har huvudansvaret.
Storbritannien betraktas av sig själva och av västvärlden i övrigt på många goda grunder som ett historiskt föredöme när det gäller demokrati m.m. Men de grunderna bortser från det engelska kolonialväldet, där förtrycket var omfattande och de mänskliga rättigheterna kränktes regelmässigt. Det förtrycket pågick in i 1950-talet. Vidare har västvärldens handelspolitik inneburit en ojämn och förtryckande struktur, där relativpriserna knappast avspeglar ömsesidig respekt för mänskliga rättigheter och demokrati. Till det kommer västvärldens stöd till förtryckande regimer. Alltifrån handelsavtal som gynnar västvärlden ensidigt till sådana som också gynnar en liten maktelit i Egypten och andra länder.
När man från Egypten, men också från många andra länder, lyssnar till kraven på demokrati och mänskliga rättigheter från västvärlden, och känner till den historia av förtryck dessa länder stått för i bland annat Egypten, och det stöd de lämnat till förtryckarregimer, får man en annan förståelse i begreppet ”demokrati” än det vi har. De som förtrycker är ju de som står just för ”demokrati”.
Ovanpå det kommer därefter västvärldens omfattande kritik mot människors val, när fria val faktiskt genomförs. Vi tar oss rätten att överpröva väljarnas val i Egypten, och blir snarast en kraft för att stödja dem i Egypten sätter sig upp mot demokratiskt fattade beslut. Vi har dessutom, från många länder och olika politiska grupperingar, givit vårt stöd till förtryckande regimer. Genom politiskt samarbete på annat sätt. Vi har inte anledning till svensk inrikespolitisk ensidig kritik mot Carl Bildt. Han har faktiskt hanterat Egypten relativt väl. Han var en av EU-s utrikesministrar som tydligast sa ifrån i samband med militärkuppen i somras.
Till detta vill jag också säga att jag tror starkt på ett fortsatt dialogarbete med Egyptiska politiska krafter. Det socialdemokratiska partiet i Egypten är nybildat, och de behöver – precis som vi!! – samtalspartners att bench-marka mot. Deras ställningstaganden till flera ingripanden från militären under hösten visar, tycker jag, på deras intresse att stå upp för demokrati och mänskliga rättigheter.
Jag tror vi har stor anledning att fortsätta och fördjupa kontakten med dem från svensk och europeisk socialdemokratis sida. Samtidigt som jag tror vi har lika stor anledning att också fortsätta kontakterna med andra politiska krafter liksom fackföreningsrörelser och andra civilsamhällesorganisationer i Egypten.
Dialog och förståelse för dem också med annan övertygelse än den egna är en nödvändighet för oss alla. Som brukligt, även om det var länge sedan mitt förra inlägg, slutar jag med konstaterandet att det är dags nu.
Dags för rättvisa!