Jag försöker följa utvecklingen i Egypten, inte minst genom att läsa de engelskspråkiga tidningarna som finns på nätet. Och det finns mycket att vara orolig för.
Våldsamheterna blir allt större och vanligare, regeringens ambitioner till förtryck och repression allt större. En mycket orolig och våldsam nära framtid är vad vi sannolikt kommer att få se.
Det är inte acceptabelt när Egyptens ledning, i uppenbart nära samarbete med det muslimska Brödraskapets mer högerradikala delar, vill stänga kvinnor ute från makten, inför medborgararresteringar som ett sätt för sina anhängare att kunna puckla på och misshandla meningsmotståndare och genomdriver en författning som på flera punkter är tveksam ur de mänskliga rättigheternas perspektiv.
Tahrirtorget
En förtryckarmakt ser ut att ersättas av en annan. Den stolta egyptiska revolutionen, när människor ställde sig upp och sa att nu är det nog, verkar landa i ett nytt repressivt system.
Men det är ändå något som hänt. Något mycket stort, och något som jag tror med nödvändighet kommer att leda Egypten mer och mer till ett demokratiskt land, styrt på principer om acceptans, öppenhet och frihet. För när makten försöker tala, och när makten förtrycker, ja då protesterar folk. Den senaste veckan har demonstrationer till stöd för ett nytt militärstyre blivit allt vanligare. Och demonstrationerna från den progressiva delen av Nationella Räddningsfronten fortgår med oförminskad styrka. I Alexandria, men också i Kairo, är det alldeles tydligt att människor säger ifrån när makten ägnar sig åt förtryck. Läs följande exempel på vad som sker just nu:
Brotherhood cites media ’exaggeration’ over alleged HQ attacks
Hundreds of Egypt football fans protest detentions
Jag tror det kommer att vara en lång och komplicerad väg för Egypten mot demokratin. Det har det varit i övriga delar av världen, vilket beror på att grundläggande och avgörande maktstrukturer givetvis aldrig vill släppa sina privilegier utan alltid kämpar för att behålla dem. Och nya maktstrukturer, som snabbt kommer fram till följd av uppror och revolutioner, har lätt att formas utifrån den historia som landet har. Och Egypten har en lång historia av förtryck. Det är en historia med tusentals år i bagaget. Under senare århundraden har det ottomanska förtrycket ersatts av en hänsynslös kolonialmakt, nämligen Storbritannien. Och den senaste diktatorn, Mubarak, såg också till att lyfta förtrycket till nya nivåer.
Men när frihetslängtan slagit rot i människor kan den inte i längden förtryckas. Viljan och engagemanget för rättvisa och demokrati är för starkt för det. Så gick det ju i Sverige, även om det tog åtminstone femtio år. Och Egypten har redan efter två år kommit långt. Även om kampen bara börjat, och kommer att tvingas pågå i många år.
Brödraskapet och president Morsi kan vara övertygade om att det Egyptiska folket inte kommer att acceptera något förtryck. De har fått nog av det, och tycker att nu är det dags.
Dags för rättvisa!