Egypten har, precis som de allra flesta länder med lite historia runt vår jord, en lång tradition av förtryck och repression. Faraoner, Mameluker, det Osmanska riket, Engelsmän, Mubarak har styrt och förtryckt. Med förtrycket följer också att en grupp i landet fått privilegier och förmåner, för ingen förtryckare klarar sig utan medlöpare och lojala tjänare.
I den aktuella politiska situationen finns det krafter från den tidigare Mubarakeran som förlorat eller riskerar att förlora sina privilegier. I ett land med inemot 90 miljoner invånare är detta naturligtvis en relativt svenska mått ganska stor grupp människor. De kallas ”Feloul” – den gamla maktens män.
Feloul är statstjänstemän på högre nivå, företagsledare och liknande personer. Och feloul finns bland de flesta politiska grupper i dagens Egypten.
Ibland är felouls intressen och avsikter tydliga. Men ibland är det mer komplicerat och mångfacetterat. Utan att peka åt några varken direkt ledande personer eller andra, måste ändå konstateras att bland det politiska ledarskapet i flera av de mer ultraliberala partierna finns företagsledare som under årtionden under Mubarak levt gott med stöd av den tidigare repressionen. Och bland de politiska ledarna i liberala och mer progressiva partier finns tidigare ledande statstjänstemän som på olika sätt stått Mubarak och makten mycket nära. Det finns såväl sekulära, som muslimer och kristna bland feloul.
Det är långt ifrån självklart, men givetvis fullt möjligt och inte sällan säkert, att feloul i grunden stödjer en demokratisk utveckling i Egypten. Med demokrati och mänskliga rättigheter följer förmodligen minskad makt och inflytande och minskade förmåner för denna grupp.
Man måste alltså alltid överväga hur ett förslag, eller påstående från någon politisk ledare förhåller sig till dennes relation till historien. Och om han (för det är mycket, mycket sällan kvinnor) i grunden försvarar sina gamla privilegier snarare än strävar mot demokrati och mänskliga rättigheter.