Stefan Fölster skriver idag på DN-debatt om att det inte finns något samband mellan andelen invandrare och sociala problem på en ort. Han har en klar och nu också statistiskt bevisad tes, nämligen att andelen invandrare inte har något med utslagning och utanförskap att göra.
Det är en slutsats som är viktig, och borde få rejäl påverkan på den politiska debatten. Snarast tvärtom är det ju faktiskt så att historien visar upp ett flertal exempel på att invandring varit helt nödvändigt för att få till en positiv utveckling. Min egen hemstad, Eskilstuna, är ett tydligt exempel. Utan de invandrade smeder och metallarbetare som kommit från 1500-talet hade aldrig Eskilstuna utvecklats till den starka industristad som skedde.
Stefan Fölsters slutsatser kring vilka åtgärder som behöver göras, när nu ”massinvandring” kan strykas från listan på påstådda problem. Hans förslag är knappast avsedda att minska något utanförskap eller utslagning, utan tvärtom. I inlindade ordalag om att man måste få kommuner att satsa mer på ett positivt företagsklimat, som jag gärna instämmer i, är egentligen huvudnumret att ökade skillnader är vägen framåt.
Sverige behöver byta spår. Mer av rättvisa ger bättre utveckling. Och invandringen är inte ett problem, utan snarast en möjlighet, vilket nu också är statistiskt visat. Foto; bigfoto.com
Han förespråkar lönesänkningar på orter med hög arbetslöshet, han förespråkar svepande mindre regleringar avseende nyproduktion av bostäder och inte ett system där det blir rimligt att bygga nytt med en standard som ger bra bostäder åt alla, han anklagar inkompetenta kommunledningar att alldeles för enkelt ta till skattehöjningar istället för att ställa krav på staten att kompensera kommunsektorn för alla nya krav staten lägger på dem.
Min slutsats, som nu också blivit statistiskt belagd, är istället att problemet i Sverige inte är och aldrig varit invandringen, utan istället orättvisorna och otryggheten. Människor utan jobb har redan idag en standard så långt från dem med jobb att barnen blir socialt utsatta. Och människors framtidstro förminskas dag för dag när trygghetssystem visar sig ihåliga. Otryggheten leder inte till mer kraft och angagemang, utan istället till hopplöshet och håglöshet.
Sverige behöver inte mer orättvisa om vi ska få en positiv utveckling, utan mer rättvisa! För precis som jag brukar säga, det är dags nu.
Dags för rättvisa!