Nu har vallokalerna varit öppna hela dagen. Köerna ringlar sig långa. Många vill delta i det mest högtidliga och viktiga man kan göra i en demokrati, att få lägga sin röst. Frågan som ställs är Ja eller Nej till det förslag till konstitution som utarbetats av den konstitutionella församling som utsetts för att göra det.
Ringlande köer tidigare idag, när Egypten går till folkomröstning om ny konstitution.
Vägen fram till folkomröstningen har varit minst sagt krokig. Från den konstitutionella församlingen har den ena efter den andra ledamoten hoppat av, när deras perspektiv och åsikter inte tillgodosetts. Det är å ena sidan fullt förståeligt, eftersom det ofta handlat om grundläggande frågor kring mänskliga rättigheter, men å andra sidan knappast ett fruktbart sätt att arbeta. Dialog kräver samtal och att skapa en konstitution måste innebära att både ge och ta.
Nu har resultatet enligt min mening inte blivit en särskilt bra produkt. Oenigheten är fortsatt omfattande, och stora grupper har lämnats utan hänsyn. Den nationella räddningsfronten, där bland annat vårt systerparti Socialdemokraterna ingår, har i valrörelsens slutskede valt att ändå argumentera för ett nej i folkomröstningen, snarare än att bojkotta valet.
Folkomröstningen borde överhuvudtaget inte genomförts nu. Tiden har varit för knapp, och processen för dålig. Den fortsatta utvecklingen måste oavsett utgång i den omröstning som nu ändå sker bli i ökande grad öppen och alla sidor måste följa de regler som satts upp. Det är nämligen en annan sida av demokrati, att man inte kan ändra spelreglerna i efterhand (det har gjorts mer än en gång av först militärrådet och sedan Mursi).
De Egyptiska socialdemokraternas ståndpunkt är trots allt detta väl avvägd, tycker jag. Det går att ha många synpunkter på hur konstitutionen utarbetats, men nu finns ett förslag att ta ställning till. Då läggs det i folkets händer att fatta beslut. I valrörelsen argumenterar båda sidor för sin ståndpunkt, och när valet avgjorts accepterar alla resultatet, oavsett man vunnit eller förlorat.
Såvitt jag kan bedöma talar mycket för att resultatet i folkomröstningen kommer att bli ja. Det innebär i så fall att Egypten inte längre står utan konstitution, utan att president Mursi blir tvungen att utlysa val till parlamentet, den lagstiftande församlingen. Därigenom kommer heller inte presidenten att ha all makt samlad till sig. Den lagstiftande makten förflyttas till ett parlament.
Blir det nej, måste ett nytt förslag till författning utarbetas. I så fall får vi alla hoppas att processen blir bättre och leder till ett mer balanserat förslag till konstitution, där de oklarheter som dagens förslag innebär är borta.
Jag hoppas att såväl majoriteten som oppositionen kommer att respektera valresultatet. Blir det ja, så måste Egypten gå vidare. Ett parlamentsval kan mycket väl förändra maktförhållandena jämfört med dagens situation. Och med lagstiftningsmakten i sin hand kan ett parlament se till att stärka kvinnors rättigheter, liksom se till att mänskliga rättigheter i övrigt får ett fungerande försvar.
* * *
Jag hör just nu också att högsta valmyndigheten överväger att förlänga tiden för folkomröstningen. Enligt en del rykten beror det på att man ”riskerar” ett nej, och man behöver tid för att mobilisera ja-röster. Enligt andra rykten att köerna är så långa att alla inte hinner rösta. Sådana oklarheter är inte acceptabla i en fungerande demokrati. En sak är i alla fall säker.
Det är dags nu.
Dags för rättvisa!