– Egypten behöver en konstitution som ger demokrati, mänskliga rättigheter och ett fungerande system. Det slog Hussein Gohar, internationell sekreterare för det socialdemokratiska partiet i Egypten fast när vi träffade honom tidigare idag.
Vi som är på plats här i Egypten är en grupp från Socialdemokrater för tro och solidaritet, S-studenter samt SSU. Under några dagar träffar vi olika rörelser och partier som deltar i och skapar det aktuella politiska skeendet. När Hussein Gohar och hans kamrater berättar om den aktuella politiska situationen blir det på ett alldeles tydligt sätt uppenbart att det händer mycket här i Egypten, och det händer vid tider och på sätt som få, om någon, kan förutse.
Det mesta talar för att det faktiskt blir folkomröstning om förslaget till ny konstitution nu på lördag. Och nästa lördag. Skälet är bland annat att antalet jurister som kan övervaka valet inte är tillräckligt stort för att det ska kunna göras samtidigt i hela landet. Men det skapar å andra sida nya problem och spekulationer. Folkomröstning vid två tillfällen om samma fråga, där resultatet för första omgången ska presenteras så snart som möjligt, leder till demokratiska dilemmor.
Men det är bara ett av problemen. Det grundläggande är att konstitutionen ju måste ge en bas för ett fungerande demokratiskt samhälle. Och här har socialdemokraterna i Egypten flera invändningar. Såväl när det gäller frågan om att basera en grundlag på en religion, som när det gäller specifika delar av reglerna, bland annat när det gäller kvinnors rättigheter. Socialdemokraterna var bland annat det enda parti som krävde 50 procents kvinnliga ledamöter i den församling som hade uppgiften att utarbeta förslag till ny konstitution. Det var dock ett krav som inte uppfylldes av den styrande majoriteten, bestående av islamistiska partier.
Överhuvudtaget hade socialdemokraterna och Hussein Gohar mycket att invända mot de senaste veckornas utveckling och händelser. President Mursis ”konstitutionella deklaration” upphävde de gällande reglerna i ett nafs, samtidigt som han bara någon dag senare med hänvisning till dessa regler ursäktade den korta tiden mellan hans beslut om folkomröstning och folkomröstningens genomförande. Regler måste vara konsistenta och följas, inte anpassas för den som för tillfället styr.
Socialdemokraterna och andra partier i den nationella räddningsfronten har nu, några korta dagar innan folkomröstningen, beslutat sig för att faktiskt delta i valrörelsen och driva en kampanj för ett nej till konstitutionen. Deras analys är trots det att risken för ett ja är uppenbar. Och om det blir ett ja, så finns trots det nya möjligheter att på ett aktivt sätt delta i demokratiseringen av Egypten. Val till ett lagstiftande parlament väntar i så fall om några månader, och därefter tar det parlamentariska arbetet vid.
Några reflektioner gör jag efter denna dag, som också innehöll information från svenska ambassaden samt möte med kvinnorättsorganisationen ADEW (Assosiation for Development and Enhancement of Woman).
För det första ter det sig som att Brödraskapet, som ju nu är i maktställning efter att ha vunnit presidentvalet, har mycket svårt att hitta en fungerande metod att inneha makten. De har fungerat som en effektiv social och religiös organisation i opposition. Men har inte någon tydlig och fungerande strategi för att faktiskt leda ett land. Den ekonomiska politik Brödraskapet för är i huvudsak mycket nyliberalt inriktad, och har hittills mest lyckats öka de sociala spänningarna i landet. Deras löften till det Egyptiska folket har varit bättre villkor och social rättvisa, men de har levererat motsatsen. Det bådar inte gott för en fortsatt demokratiutveckling när spänningarna ökar.
För det andra har, trots vad jag trott (och nog ännu tror), militären och det militärråd som bara för ett år sedan styrde Egypten dragit sig tillbaka från ambitionerna att vara den yttersta makten. President Mursi avsatte den tidigare ordföranden för militärrådet, och har utsett en ny försvarsminister. I förslaget till ny konstitution har faktiskt också militärens vida befogenheter beskurits en del. Fortfarande är nog den Egyptiska försvarsmakten den mest autonoma i världen, med mycket långt gångna egna beslutsbefogenheter och en omfattande ekonomisk verksamhet. Men deras vilja att vara den yttersta makten har avtagit. De verkar helt enkelt inte vilja bli utsatta för den kritik och ilska som varje regering får utstå…
För det tredje innebar revolutionen i januari 2011 att människor på ett helt annat sätt än tidigare börjat tala om politik, ha åsikter om förslag och formulera egna idéer. En sådan förändring är mycket hoppfull inför framtiden. För oavsett vilka beslut som tas så kommer det att vara en lång väg för varje regering att tysta befolkningen, som efter så många år vunnit rätten att säga sin mening.
I det korta perspektivet är det oändligt mycket på spel. Kommer Brödraskapet att fortsätta utvecklas i konservativ islamistisk riktning? Kommer de i så fall att fortsätta vara den ledande politiska kraft de är idag? Kommer kvinnans ställning att stärkas eller innebär ett ja till konstitutionen ytterligare reala försämringar i rättigheterna? Kommer den ”liberala” oppositionen att kunna enas i sådan omfattning att de kan samla sig kring krav på fungerande institutioner för demokrati innan de splittras i egna maktambitioner och/eller alternativa vägar för att föra Egypten framåt?
På lördag genomförs första omgången av folkomröstningen. Före det har vi en fredag med sannolikt omfattande demonstrationer och frustande valrörelse.
De ökande orättvisorna i Egypten, med fler fattiga och större klyftor, ger mig i alla fall en slutsats. Det är dags nu.
Dags för rättvisa!
Efter lördagen vet vi lite mer om hur vägen dit kan se ut.