En politik som ger alla möjlighet att bidra

Av Lars G Linder

Idén om att alla som kan ska vara med och bidra, förtvinar allt mer. Den moderatledda regeringens uttalanden om att ”minska utanförskapet” har följts av en verklighet där just utanförskapet befästs och förstärkts. Anders Borg hyllas runt om i Europa som en kompetent finansminister. Och visst har han hållt ordning på budgetbalansen, som han ärvde av sina socialdemokratiska företrädare. Men han bryr sig uppenbarligen inte i särskilt stor utsträckning om de människor som står utan jobb. A-kassan är försämrad, sjukförsäkringen likaså, men lika illa, några större insatser för att få till fler jobb har inte gjorts.

De satsningar som gjorts handlar huvudsakligen om utbudsekonomi; skattesänkningar, avdragsmöjligheter och liknande. Men det leder inte framåt. Tvärtom skapar utbudsekonomin sämre möjligheter för framtiden. Strukturomvandlingen avstannar, och satsningar på nya varor och tjänster får inte utrymme.

Istället borde ett antal efterfrågestimulerande insatser göras. För det första krävs investeringar i infrastruktur – nya järnvägar, vägar, tunnlar osv. Det finns vid sidan om de ekonomiska argumenten också miljömässiga skäl att satsa på detta, men det återkommer jag till i kommande artikel.

Med den styrka statens finanser idag har, ska Sverige investera i sådant som underlättar en bättre framtid. Det ökar efterfrågan inom många sektorer. Inte bara direkt efterfrågan på arbete, utan genom att fler jobb blir till, ökar också efterfrågan inom snart sagt alla områden.

Jag skulle vilja se en rejäl politik för fler jobb, som utmanar framtiden, och inte likt det regeringen mest gör tittar bakåt.

Ytterligare insatser i en sådan politik kan vara:

  • Ökade satsningar på lönebidragsanställningar. Det är en åtgärd som i grunden öppnar arbetslivet för fler. Dessutom skulle det innebära ett klart och påtagligt stöd till folkrörelsesverige. Idrottsföreningar och andra ideella organisationer skulle kunna få ett bättre administrativt stöd, och de ideella krafterna kunde inrikta sig på den direkta föreningsverksamheten. Med lönebidraget kan en grupp människor som har svårt att etablera sig på den ordinarie arbetsmarknaden få möjlighet till en rimlig inkomst med kollektivavtalsmässiga löner och villkor.
  • Ökade anslag till kommuner och landsting. Med den förändrade demografin – allt större andel äldre – kommer kraven på välfärden att öka rejält. Ska kommuner och landsting, som svarar för det, kunna möta behoven krävs mer resurser. Det leder till fler jobb i välfärdssektorn. För att få en riktigt bra fördelningspolitisk och ekonomiskt stimulerande effekt bör de ökade bidragen följas av krav på heltidstjänster i välfärdssektorn, enligt principen heltid en rättighet, deltid en möjlighet.
  • Utbildningspolitiken måste styras om i grunden. Det är orimligt att i en tid där produktutveckling och innovationskraft borde ges utrymme, dras fortbildningsmöjligheterna och därmed förmågan att möta det nya, ner. Istället för den hittillsvarande minskningen av KOMVUX, måste utbildningsplatserna där istället bli fler.
  • Vi behöver dessutom satsa mer på fler platser i högskolan. Kombinerat med bättre ekonomiska villkor för dem som studerar ger det mångdubbelt tillbaka i form av ökad konkurrenskraft för näringslivet. Dessutom möjligheter för fler att ta de nya jobb som blir till genom en progressiv innovations- och näringspolitik, vilket jag återkommer till i en annan artikel.
  • Utbildningsvikariat inom välfärdssektorn, som socialdemokraterna föreslår i sin budgetmotion, är ett utmärkt sätt att både ge nya människor plats i välfärden, kompetensutveckling för de som redan finn där, och dessutom underlätta för den generationsväxling som kommer att äga rum de kommande åren. Det kompletteras dessutom av ett förslag om traineeplatser också i privata företag, som ett sätt att underlätta generationsväxlingen och ge nya människor plats på arbetsmarknaden.
  • Höjd a-kassa är en viktig del av arbetslinjen. Med rimliga villkor som arbetslös har man större möjligheter att ta de jobb som dyker upp. Bättre villkor skapar också mindre risker för den enskilde, när man satsar på jobb i nya sektorer och områden. Rädda människor vågar mindre. Trygghet ger möjligheter till utveckling.

Det är inte utbudsstimulanser i form av skattesänkningar och nedpressningar av löner som skapar det nya Sverige. Tvärtom riskerar en utbudsorienterad politik cementera och bevara verksamheter och företag som borde ersättas av nya. Utbudspolitik skapar en räddhågsen nation. Arbetstagarna utsätts för större risker och vågar mindre, företagen utsätts för konserverande insatser och satsar mindre på innovation. Sverige ska byggas starkt för framtiden.

Det är dags nu.

Dags för rättvisa!

Tyckte du detta var bra? Dela det:

Tags: , , , , ,