En modern politik för utveckling

Av Lars G Linder

Sverige måste få en politik som utvecklar och bygger framtiden stark. Därför måste näringspolitiken vara tydligt inriktad på innovation och nya branscher samt resurseffektiv produktion.

Det är nog lätt att missförstå uttrycket ”postindustriellt samhälle”, alltså ett samhälle efter industrisamhället. Tanken leder lätt till att några industrier inte längre finns, och att det därför inte är något att satsa på för en framtidsinriktad näringspolitik. Utgångspunkten för den tankebanan är att industriproduktionen kommer att flytta utomlands, till länder där de relativa priserna är mer konkurrenskraftiga, eller annorlunda uttryckt, till länder där arbetsvillkoren är sämre och där miljökraven och andra samhällsregleringar är svagare. Det finns dock flera exempel på att den utvecklingen inte är alldeles självklar. Den senaste tiden har flera industriföretag valt att återigen flytta hem produktion från utlandet. Skälen är flera. Inte minst har kompetensnivå och produktionsformer varit viktiga för besluten. Det räcker alltså inte att en framtidsinriktad näringspolitik inriktas på tjänstebranscherna, även om de givetvis är centrala. Sverige ska konkurrera med hög kompetens och högkvalitativa produktionsformer.

Om en satsning på kompetensutveckling – och det behövs till skillnad från den passiva inställning vår nuvarande regering har med snål inställning till exempelvis kommunal vuxenutbildning – kombineras med en progressiv näringspolitik, så har Sverige stora förutsättningar att lyckas i en sådan konkurrens och kunna ha en betydelsefull industriproduktion också i framtiden.

Det kräver dock en mer samlad och tydligare profilerad politik för innovationer. Vi behöver bygga innovationsmiljöer, där näringsliv, forskare, högskola, industrianställda och andra kan mötas och bryta idéer. Vi behöver stimulera nytänkandet, och ge bättre villkor för tillämpad forskning. Det är inte på färre utan på fler högskolor och universitet som forskningen måste stärkas.

Näringspolitiken måste också kompletteras med tydliga satsningar på klimatsmart produktionsutveckling. Det är inte nödvändigtvis så att industrin i framtiden kommer att sysselsätta lika många som idag, men den bör vara ett viktigt och givet inslag i svensk näringspolitik. Ska det bli verklighet krävs mer än att lämna utvecklingen åt marknaden.

Samhället borde utveckla särskilda program för innovation och utveckling. Dels en bred satsning från gymnasienivån på innovationsarbete, så att diskussionen om innovationer och nytänkande blir allmänt omfattat. Dels ett särskilt program för att utveckla innovationsmiljöer i flera delar av landet.

Dessutom bör ett brett program för resurs- och energieffektivitet i industriproduktionen initieras. Energimyndigheten har ett antal program igång, exempelvis PFE. De insatserna bör samordnas med en satsning på materialeffektivisering och minskad miljöbelastning i produktionen. Resurseffektiv industriproduktion kommer att vara en central konkurrensfördel för framtidens industri, när den slåss på världsmarknaden.

Också tjänstesamhället kommer att efterfråga varor. En smart näringspolitik ser till att stimulera produktutveckling, produktionsutveckling, kompetensutveckling och innovationssatsningar.

Läs mer om hur man kan jobba med innovation på Munktell Science Parks webbplats.

Tyckte du detta var bra? Dela det:

Tags: , , ,