Arabisk vår – europeisk höst?

Av Lars G Linder

I Nordafrika och mellanöstern slåss människor med livet som insats för demokrati, mänskliga rättigheter och frihet. I Libyen pågår just nu (förhoppningsvis) slutstriden och Gadhaffis förtryckarregims år, dagar och timmar är räknade. I Syrien kommer uppgifter om att oppositionen organiserar sig i kampen mot al-Assad.

I de tidigaste revolutionsländerna Tunisien och Egypten pågår förberedelserna för demokratiska val. Socialdemokrater för tro och solidaritet hade redan i våras en delegation på plats i Egypten, som träffade ett flertal rörelser och politiska partier som nu bygger sin organisation. Det är människor som levt mer eller mindre helt utan möjligheter till fritt organisationsarbete. I mellanöstern och nordafrika är politik på riktigt – på liv och död. Engagemanget är stort, kämpaglöden tydlig, drömmen om ett liv i frihet och demokrati håller på att förverkligas, men inte av sig själv, utan genom hårt, mödosamt och långsiktigt arbete. Att bygga ett lands demokratiska institutioner, men också de folkrörelser som är nödvändiga kommer att ta tid, och vägen kommer att vara knagglig.

Vi har givetvis anledning att delta i arbetet, och bidra med våra erfarenheter. Men det kommer aldrig att kunna vara någon annan än folket självt som kan bygga en fungerande demokrati.

Den arabiska folksjälen är uppenbart fylld av vilja till demokrati, frihet och mänskliga rättigheter. Det är många där som är beredda att sätta livet på spel för att få demokratin verklig.

Samtidigt – här i Sverige och i övriga Europa – finns knappast samma engagemang för att försvara och utveckla demokratin. Tvärtom blir det allt fler som kräver inskränkningar av demokratin och de mänskliga rättigheterna. Människor här ska förbjudas att leva ut sin kultur. Invandrarna ska assimileras eller kastas ut.

Visserligen är det knappast särskilt många som vänder sig mot det annorlunda i sådan omfattning att det slår över i hat, men vi har främlingsfientliga partier i ett flertal Europeiska parlament, sedan valet 2010 också i Sveriges Riksdag. Och hatbrotten ökar.

Hur reagerar då de traditionella partierna? Vilket engagemang kan hittas hos ”Medelsvensson”, alla som tror på demokrati och mänskliga rättigheter i grunden?

Regeringen använder huvuddelen av sin energi till att fundera över om det femte ”jobbskatteavdraget” ska införas nästa år eller inte, och fyller på debatten med frågan huruvida ”restaurangmomsen” ska sänkas eller inte. Den största integrationspolitiska insatsen på femton år, som integrationsminister Jörgen Ullenhag idag kallade förändringen att numera staten och arbetsförmedlingen ska ansvara för nyanlända migranters väg in på arbetsmarknaden, som inneburit att ca 50 av 10 000 fått jobb, kallas för en framgång. Det är knappast en politik som försvarar demokratin…

Uppdatering: Jag har uppgivit fel siffror avseende jobbsatsningen för invandrare. Det är 10 av 4 134 personer som fått jobb. Faktiskt en ännu lägre andel än den jag angav…

Socialdemokratin har med Håkan Juholt fått en tydlig inriktning som ett parti där kampen mot orättvisor sätts i centrum. Det är utmärkt och viktigt att slåss mot barnfattigdomen. Det är centralt att få igång bostadsbyggandet. Det är angeläget att få en sjukförsäkring som ger trygghet. Men jag tror inte det räcker.

Vi måste få igång engagemanget för demokrati, mänskliga rättigheter och folkrörelsearbete om vi ska kunna försvara vår frihet. Demokratin är inte en gång för alla given, den måste ständigt återerövras, brukar man säga. Så är det definitivt. Om inte viljan till engagemang i folkrörelsearbete finns, om inte protesterna mot dem som vill inskränka de mänskliga rättigheterna blir tydligare, om inte engagemanget för att förstärka de mänskliga rättigheterna tar plats i debatten, ja då kommer vi inte att ha friheten kvar.

Det är ingen annan än människor tillsammans som kan försvara demokratin. Idag är det araberna som brinner för demokrati och mänskliga rättigheter, knappast europeerna.

Låt oss lära av den arabiska våren. Även om augusti börjar ta slut vore det förödande om den arabiska våren (som skapats av människors engagemang) skulle följas av en fortsatt europeisk höst (också den skapad av människor, men denna gång av deras ointresse).

Låt oss lära av folken i mellanöstern och nordafrika. Demokratin är värd att försvara. Friheten måste åter vinnas.  En frihet som omfattar alla, där alla kan vara sig själv och där var och en har en plats.

Det är dags nu.

Dags för rättvisa!

Läs mer om situationen i Libyen i Aftonbladet, DN, Ekot

Läs Aftonbladets ledare om Syrien

Läs även Anna Ardin om handelsminister Ewa Björlings insatser inför revolutionen i Libyen

 

 

Tyckte du detta var bra? Dela det:

Tags: , , , , , , ,