Rättvisa, solidaritet och hållbar utveckling styr agendan!

Av Lars G Linder

Så har Almedalsveckan startat. Stefan Lövén inledde med ett riktigt bra och ideologiskt tal. Han tog publiken med storm genom att inleda med mänskliga rättigheter och internationellt ansvar. Det ramade in hela hans anförande och det politiska alternativ socialdemokratin ställer upp mot den moderatledda regeringens politik. Men det var dessutom ett tydligt avståndstagande från Sverigedemokraterna och den rasistiska agenda de driver. Kändes både bra och tydligt. Jag skulle i och för sig välkomnat en ännu tydligare retorik kring de mänskliga rättigheterna, där också rätten till sin religion tydligare lyftes fram. Det postsekulära samhällets självklara behov av andlighet och existentiellt sökande  har ännu inte helt blivit en basal del av den socialdemokratiska samtidsanalysen, men det tar sig tydligt och klart framåt.

Foto: Mikael ÅstmarAntalet seminarier, arrangörer och besökare slår alla tidigare rekord, men det är ju numera tradition vad gäller Almedalsveckan. Ett utmärkt sätt att använda veckan är att se den som en personlig kompetensutvecklingsvecka. Aldrig annars finns möjlighet att så samlat kunna lyssna till så många ytterst kompetenta och initierade ”panelister” som här i Visby denna vecka på året. Och dessutom utan att man behöver betala för att få lyssna!

Med Almedalsveckan brukar i mig väckas de grundläggande tankarna om samhällsutveckling, övergripande inriktningar och ideologiska tankar.

Välfärd, solidaritet och hållbar utveckling tror jag kommer att prägla de återstående tio veckorna av valrörelse. Moderaterna kommer att – i den mån man inte ägnar sig åt ”negative campaigning” sannolikt att försöka framstå som ett tryggt alternativ samtidigt som de fortsätter driva sin enda prioriterade fråga; fortsatta skattesänkningar. Men de kommer att få göra det mot en tydlig fond som utgår från gemensam trygghet, rättvisa och klimatomställningsbehov.

Allas rätt till trygghet och välfärd kommer att vara en viktigare fråga en fortsatta skattesänkningar. Där har socialdemokratin tydligt tagit initiativet och är de som sätter agendan. Bra är tydligheten, som blir allt starkare, om att kvalitet är viktigare än ägarvinst.

Allas rätt att få delta i samhällsbygget kommer att vara en viktigare fråga än kraven på sämre arbetsvillkor och lägre löner. Och allas lika rätt och värde kommer att vara mer centralt än behovet av ökade ekonomiska och därmed sociala skillnader. Här har fackföreningsrörelsen och alla de som arbetar för de mänskliga rättigheternas olika perspektiv sett till att ta initiativet från den kortsiktiga arbetsgivaragendan och den sekulärindividualistiska idén om att allas rätt måste leda till likriktning.

Behovet av klimatomställningsinsatser och hållbara investeringar kommer att vara en viktigare fråga än konservativa idéer om att utvecklingsinriktningen inte kan styras om. Här har miljörörelsen och faktiskt fackföreningsrörelsen sett till att ta initiativet. Det märks inte minst genom den ökning av miljöintresset som redovisas i bland annat dagens DN.

Välfärd, solidaritet och hållbar utveckling. Allt utgår från att vi ska bygga samhället. För att lyckas med det om man strävar i den riktningen krävs en analysmodell som ser människor och hur de är över- och underordnade i samhällsstrukturerna. Och den som missar de ekonomiska och sociala strukturerna har aldrig möjlighet att hantera övriga över- och underordningsfrågor. En rättvis ekonomisk fördelning och en solidariskt fördelad välfärd skapar den grundläggande trygghet som är nödvändig för att samhället ska vara starkt nog att våga utmana traditionella och historiska maktordningsstrukturer också när det handlar om mänskliga rättigheter. Jämlikhet, religionsfrihet, rätten till sin sexuella läggning, orättfärdigheter på grund av ålder eller funktionshinder.

Där kommer aldrig partier och rörelser som utgår från konservativa eller endast liberala utgångspunkter att lyckas.

När kraven på solidaritet och långsiktighet växer är det progressiva politiska rörelser som kan sätta dagordningen. Det skapar framtidsoptimism. Om ett bättre Sverige. För alla!

Och, som jag brukar sluta. Det är dags nu.

Dags för rättvisa!

Tyckte du detta var bra? Dela det:

Tags: , , , ,