Brödraskapet har folkligt stöd i Egypten!

Av Lars G Linder

Oroligheterna i Egypten fortsätter. Just nu har president Morsi avsatts av militärerna. En militärkupp har genomförts. Det som började som en folklig resning mot en repressiv och ineffektiv makt i form av Mubarak och fortsatte med organisering av ett fritt partistystem och därefter följdes av demokratiska val, där president Morsi, kandidat för Freedom and Justice party, den politiska grenen av Brödraskapet, vann folkets förtroende, har nu utvecklats till en militärkupp.

Det folkliga missnöjet över Morsis, och Brödraskapets, politiska handlag med Egypten gav militären nu råg i ryggen att avsätta presidenten, för att som de själva säger försöka börja om från början. Med ett nytt val av president, ett nytt arbete för att skapa en konstitution med stöd över de politiska gränserna i landet.

Egypten 2012 Foto Linnea Jacobsson

Egypten december 2012. Foto: Linnea Jacobsson

Utvecklingen är långt ifrån så självklart bra och enkel som det framstår mellan raderna på de flesta västliga kommentarerna, skulle jag vilja säga.

Protesterna mot Morsi och Brödraskapet skulle jag vilja säga är tvådelade. Dels handlar det om en oförmåga att faktiskt hantera makten och statsapparaten, vilket medfört att korruptionen och repressionstakterna inom polisen fortfarande är omfattande, att den ekonomiska utvecklingen går baklänges med alltför hög hastighet m.m. Dels handlar det om att Morsi alltför hårdhänt och utan dialog med oppositionen driver igenom grundläggande förutsättningar för staten som inte är tillräckligt religionsneutrala.

Kritiken kring den praktiska oförmågan bör vara rätt pinsam för Morsiregimen. Brödraskapet har haft drygt 80 år på sig att formulera en politik för det samhälle de vill ha, ur ekonomisk och administrativ synpunkt. Men de har uppenbart inte ägnat det tillräckligt många tankar. Regimen har helt enkelt inte haft förmåga att hantera de frågeställningar som varje regim i varje nation måste hantera. Det drabbar människor i landet genom arbetslöshet, sämre ekonomiska villkor och en oförutsägbar liksom våldsam polismakt.

Sådan oförmåga skapar oro i landet liksom anledning till protester och uppror.

Men också oförmågan att upprätthålla ett demokratiskt samtal med oppositionen kring konstitutionella frågor ger upphov till protester. President Morsi har vid upprepade tillfällen under det år han var president talat om dialog, han har bjudit in till sådana möten med oppositionen. Dock har ingen större notis tagits om oppositionens synpunkter. Så agerar inte makten i en demokrati. Inte ens om oppositionen uppträder på samma sätt, vilket dessvärre varit fallet vid ett flertal tillfällen under året. Jag är rätt säker på att ElBaradei, som nu uppträder som ledare för den samlade oppositionen, inte är särskilt annorlunda än Morsi om nu ElBaradei skulle bli president. Dessvärre.

Den ömsesidiga respekt mellan makt och opposition, som måste finnas i en demokrati, har helt enkelt inte funnits.

När nu militären tagit beslutet att avsätta den folkvalde president Morsi, måste nästa steg nu vara att inleda en försoningsprocess. Och det har också Al Sisi, den general som nu har makten, sagt att man ska göra. Man har särskilt strukit under vikten av att ha ungdomsrörelserna med i processen, vilket jag tror är viktigt, eftersom mycket av både den första och nu inledda andra revolutionsvågen initierats och drivits av ungdomarna.

Det finns dock en stor risk med den fortsatta utvecklingen. Och det är att Brödraskapet med sina olika grenar ställs utanför. Brödraskapet och FJP (Freedom and Justice Party) kan komma att betraktas som de som ska hållas borta och kort i den fortsatta utvecklingen. I så fall begår man ett gigantiskt felsteg, vill jag säga. Brödraskapet har fortfarande ett mycket starkt och stort folkligt stöd. Att hålla dem utanför ger dem rollen av martyrer. Och då riskerar de att utvecklas till fullfjädrade extremister med vapen som enda medel. Så har de utmålats redan tidigare, men det har inte varit en sann bild. Tvärtom är Brödraskapets historia i Egypten främst förknippad med religion och sociala insatser. Extremister formas inte av sig själv.

Extremister formas genom förtryck och negligerande. FJP och Brödraskapet måste få vara en självklar del av Egyptens fortsatta utveckling. Jag hoppas att såväl svensk som europeisk utrikespolitik med skärpa kommer att stryka under behovet av att alla delar av Egyptens politiska karta får rätten att delta, alltså absolut också den starkaste politiska kraften, som kommer från Brödraskapet.

Från den tidigare oppositionen i Nationella räddningsfronten (NSF) har man sagt att så ska vara fallet. Inte minst har det socialdemokratiska partiet i Egypten strukit under behovet av en allegyptisk samsyn i skapandet av en konstitution och ett system där alla behövs, alla får plats och alla har samma rätt och värde.

Under alla förhållanden är det dags nu.

Dags för rättvisa!

Läs mer om utvecklingen i Egypten här:

AlJazeera

Alarabiya

Egypt Independent

Ekot

DN

SvD

 

Tyckte du detta var bra? Dela det:

Tags: , , , ,