Islamism mot sekularism

Av Lars G Linder

Den västeuropeiska nyhetsförmedlingen skapar gärna en motsättning mellan Islam och Kristendom – och skapar dessutom den underförstådda meningen att Islam är lika med gammaldags och förtryck medan Kristendom är lika med modernitet och frihet.

Riktigt så enkelt är det inte, enligt min uppfattning. Det är inte framförallt mellan religionerna som motsättningen står, utan mellan dem som är frihetliga och dem som är konservativa. Jag skulle hellre beskriva den aktuella motsättningen som en kamp mellan sekularism och islamism, om man dessutom med islamism i huvudsak menar en statsordning där samhället lämnar det mesta av civilrätten till det civila samhället, eller annorlunda uttryckt religionerna. Och då avses inte endast islam, utan också kristendom. För i det traditionella egyptiska samhället lämnas de olika religionerna i hög utsträckning åt sig själva. Familjerätt och kultur är en fråga för ens religion och religiösa företrädare, istället för en fråga för staten. Med sekularism menar jag i huvudsak den samhällsmodell där, förenklat uttryckt, staten är den enda erkända regelsättaren.

Böneplats i en av Kairos tunnelbanestationer. Foto: Eva Danneholm

Böneplats i en av Kairos tunnelbanestationer. Foto: Eva Danneholm

Vidare bör man förstå den historiska motsättning som faktiskt föreligger på grund av västvärldens kolonialpolitik och förtryck. När vi från västeuropa sprider som vi tror välsignelse och upplysning genom att beskriva vårt system, som ju i huvudsak bygger på sekulärt organiserade stater, olika former av demokratisk struktur samt religionsfrihet, är den historiskt kopplade bilden av västeuropa inte så rosenskimrande positiv som vi gärna tror.

Engelsmän, fransmän, i senare tid USA, samt flera andra västeuropeiska demokratier har en smutsig historia av kolonialstyre och förtryck bakom sig. Det är inte särskilt många år, trots allt, sedan Egypten blev fritt från Storbritannien, bara omkring 60 (och det är ju knappast en oändligt lång tid för en nation med en 7-8 000 årig historia).

Erfarenheterna av det engelska styret är långt ifrån odelat positiva, tvärtom. När vi västeuropéer försöker beskriva vårt system är den bild som tonar fram av ”oss” den verklighet som gällde under kolonialtiden.

Jag tror att detta är ett perspektiv som vi måste förstå, för att något bättre förstå de diskussioner och slutsatser som dras i dagens Egypten. Och dessutom förstå den motsättning som finns mellan de sekulära krafterna i Egypten och de mer islamistiska. Faktum är att progressiva islamister sannolikt framstår som väl så frihetliga och demokratiska som sekulära grupper och partier gör, eftersom de senare ofta hänvisar till det västeuropeiska styrelsesättet.  Det är händer dessutom att grupper och partier som betecknar sig som sekulära har kopplingar till den gamla makteliten, Feloul.

Islamism är nämligen inget enhetligt och tydligt superkonservativt. Istället finns det såväl fundamentalistiska grupper såväl som progressiva och frihetligt orienterade grupper.

Detta – att sekulära krafter inte självklart har en demokratisk tradition, liksom att islamister väl kan ha demokrati som utgångspunkt – gör att man inte ska vara oreflekterad vid sitt eget ställningstagande och framförallt inte för snabb med fördömanden.

Jag är för egen del övertygad om att en sekulär stat med religionsfrihet är bästa sättet att slå vakt om de mänskliga rättigheterna. Det ska sägas tydligt och klart!

Problemet är istället för det enkla  – sekularism mot islamism – att finna vägar för att ge stöd och kraft åt de intressen som såväl bland islamister och sekularister arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter.

Inte heller är det i huvudsak en religionsmotsättning i botten av motsättningen sekularism-islamism. Det finns alltför många exempel på hur konservativa kristna ledare står tillsammans med konservativa islamister när det gäller att få en ur mänskliga rättigheter inkomplett konstitution för Egypten. Faktum är att den institution som nu gäller ger inte bara det muslimska ledarskapet stor makt, utan också ger betydande makt till de kristna ledarna att bibehålla historiska ojämlikheter mellan könen m.m.

Den stora risk som utvecklingen i Egypten just nu står inför handlar om, tror jag, att viljan att få sin uppfattning igenom väger över istället för viljan till en hållbar lösning. De konservativa krafterna i det Muslimska Brödraskapet, som just nu har makten, vill se till att konstitutionen cementerar en traditionell och icke demokratisk grundstruktur i Egypten. Risken är att de sekulära krafterna inte har förmåga att vara en konstruktiv kraft för att skapa den nya basen för samhället.

Tyckte du detta var bra? Dela det: